Tankar

Det här kan bli svårt, men det är tänkt att följande inlägg skall vara helt fritt från både ironi och sarkasmer. Jag kan dock inte garantera någonting.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2873594.ab

Nu är det snart dags för rättegången mot Anders Eklund i det berömda "Engla-fallet". För det första visar den allmäna uppståndelsen gentemot detta fall att svenska folket uppenbarligen är relativt fascistiskt och anser människan sjunka i värde ju äldre hon blir. Men jag kan väl - dock en aning motvilligt - erkänna att jag kan förstå att folk blir upprörda då allt som oftast okända barns uppenbara epitet onekligen framstår vara oskyldighet och livsglädje.
Det viktigaste här är hur modern Carina Höglund smaklöst nog väljer att ta varje tillfälle i akt att gagna sin situation genom mediauppbådet efter hennes dotters död.
Citat från artikeln: "Carina Höglund försöker att inte prata mer om dottern. Hon är rädd för att förlora kraft."
Definitionen av "hyckleri" har uppenbarligen gått henne om intet. Jag vill mena att hon med att uttrycka det som citatet ovan meddelar på ett vis erkänner att hennes påtryck och engagemang till att göra allt kring Englas död officiellt i grund och botten syftar till just hennes gagnande av situationen. Skulle hon inte vilja påminnas om skeendet tror jag det legat mer i hennes intresse att stävja all form av uppmärksamhet istället för att gå i bräschen för bland annat en direktsänd begravning, vars blotta idé givetvis stinker smaklöshet. Det vidrigaste av allt tenderar nog ändå vara den uppstartade fond vars syfte inte ens från början var bestämt. Numera säger man att: "Fondens syfte är att täcka omkostnader som uppstod under sökandet efter Engla och för att hjälpa familjen, och den kursgård mamman driver, den närmaste tiden. Överskott går till verksamheter som hjälper familjer i kris. "
Mer rakryggat och ärligt hade varit att säga att "Givetvis är Engla viktigare än pengar, men nu när hon ändå är död så är det väl lika bra att göra vinst på det? Hon kommer ju i vilket fall inte tillbaka."
Självgodhet åsido, men hade jag inte varit öppen nog att se sak för sak och person för person så hade Carina Höglund (och även en stor del av svenska folkets trångsynthet/fascism sett till att Englas eftermäle för evigt klingat med avsmak i mina öron.