fredag 15 augusti 2008

Fria ord part 24

Det har varit ett långt uppehåll i bloggandet överlag, men nu är det dags att redogöra för "falloshistorien" som på senaste tid fått en hel stad i uppror (nästan). Det skall tilläggas för människor icke boende i Mariestad att det på Nya torget här i staden är belägen en fontän/staty som ser ut som ett gigantiskt sönderbrutet och därefter dåligt ihopklistrat plockepinnspel.
Det hela börjar den 30 juli:

"Chockad över Vänerskutan

Då jag är ganska konstintresserad så tycker jag det är kul att det finns många kulturuppsättningar i staden. En av dessa som jag ofta förundrats över är statyn vid fontänen på Nya torget. Den har gäckat mitt sinne eftersom jag inte kommit fram till vad den är menad att föreställa. Men så en dag tog jag tag i saken och började med hjälp av min son leta runt på nätet efter information. Jag måste säga att jag är mycket chockad över vad vi fann.
Jag citerar nu rakt av från texten: "Statyn på Mariestads torg är benämnd "Vänerskutan". En vanlig missuppfattning är därför att den föreställer ett skepp eller en båt. Men sanningen är den att skulptörens intention var att göra en fallossymbol i syfte att symbolisera den dag då Mariestad föddes."
Måhända att tanken är fin, men jag blir minst sagt upprörd över den här informationen, inte bara som kristen utan också som boende i staden. Jag tror att många håller med mig om att det inte är vidare lämpligt att ha en sådan symbol, även om det inte går att urskilja vad det ska föreställa, placerad vid ett ställe där bland annat många småbarnsfamiljer samlas att äta glass om somrarna.
Jag vet inte riktigt vad man skall kunna göra åt problemet, men vem vet? Det kanske är dags att uppdatera "Vänerskutan".

Inga-Lisa Persson"

Det var nog något nytt för många i staden, och jag förstår absolut att Inga-Lisa reagerar som hon gör. Dagen efter (31 juli) får vi dock klart för oss att dekadensen råder i Mariestad!

"Lätta på trångsyntheten

Ang. Chockad över vänerskutan
Spelar det någon större roll om fontänen föreställer en fallossymbol eller en båt? I mina ögon är den estetiskt tilltalande hur man än väljer att tolka skulpturen, vilket även du verkade tycka innan du blev medveten om fontänens innebörd.
Som du skriver i din insändare tolkar de flesta Mariestadsbor vår trevliga fontän som en båt, och varför då ens anmärka på att konstnären avsåg att sätta en fallossymbol på Mariestads torg?
Om vi nu hade haft en verklighetstrogen manslem som sprutade vatten på torget hade jag självklart förstått din kritik. Men hur skulle fontänen som står där i dag skada barnfamiljer?
Jag hoppas att du kan lätta lite på trångsyntheten och njuta av vår fina Vänerskutan de sista sommardagarna!

Klements"

Den 1 augusti visar sig bli ännu mer givande för Inga-Lisas fallosälskande antagonister. Hela tre svar dyker upp på "fria ord".

"Fallossymbol på torget

Vad mycket det finns som man kan uppröras över.
Fallossymbol på torget!
Jag trodde att Vänerskutan skulle knyta an till båtlivet i Mariestad. Skulle konstnären ha tankar om födelse och fallossymboler så är det också okej för mig.
Huvudsaken måste ändå vara att det är en vacker utsmyckning i Mariestad.

Flanören"


"Löjligt att bli upprörd över statyn på Nya torget

Ang Chockad över vänerskutan
Jag tycker det är löjligt att bli upprörd över något bara för att du fått reda på dess betydelse.
Innan tyckte du att statyn var fin men nu avskyr du den?!
Fallossymboler har länge stått för båd liv och glädje och det är väl det som Mariestads födelse skall förknippas med (O ja! Detta fryntlighetens Mecka! obs: min anmärkning)?
Bara för att du är kristen behöver du väl inte vara troende katolik med celibatlöfte. Din uppmaning att ändra på statyn är barnslig. Denna fallos har rest sig över stadens torg i många år, och ska göra det i många år framöver.

Dän"

Den tredje för dagen borde jag egentligen spara till sist, bara för att den är så underbar. Men för enkelhetens skull återger jag svaren i kronologisk ordning.

"Fritt för alla att tolka konst

Jag läste roat Inga-Lisa Perssons insändare "Chockad över Vänerskutan" den 30 juli. Förbryllad över konstnärens symboliska syfte med "Vänerskutan" på torget företog Inga-Lisa Persson efterforskningar, i vilka hon fann att statyn är en fallossymbol. Den här metaforen är naturligtvis mycket olämplig, ja rentav dekadent i Perssons kristna värld. Essentiellt är kritiken byggd på lösan sand då tolkning av konst inte är något monopolistiskt system där tolkningen är endast förbehållet verkets konstnär. Det som gör konsten liksom litteraturen så briljant är just detta fakutm, alla människor relaterar och identifierar sig olika med ett verk, vilket ger upphov till en mängd tolkningar av dess betydelse och budskap. De sista raderna i insändaren förefaller mig ytterst beklagansvärda då Persson tycker det är dags att "uppdatera" konstverket. Vad betyder detta, skall kommunen såga bort ett abstrakt block här och där så att statyn förändras och därmed dess syfte, eller betyder det att hela statyn skall tas bort för att de som upprörs (vilka jag tror, i kontrast till Persson, är en ytterst liten grupp) inte ska få moralpanik?
Avslutningsvis vill jag konstatera att alla föräldrar som tolkat det som en skuta kan också fortsättningsvis göra så och förmedla detta till sina barn.
Vi andra kan fortsättningsvis försöka utröna om vår staty på torget möjligtvis är världens mesta originella, suggestiva och vackraste fallossymbol.

Johan Djäken"


Jag vädjar härmed till Johan Djäken, skulle det förhålla sig så att han verkligen existerar, att skicka en signerad idolbild på sig själv till mig. Hans träffsäkra språkliga Björn Hellberg-imitation är oslagbart träffsäker och har under de senaste veckorna fått mig att skina upp flertalet gånger då himlen varit som allra mest grå!

Den 4 augusti kommer det (tyvärr) sista svaret till Inga-Lisa. Men misströsta inte, ty det bästa har jag ännu inte återgivit. Det spar jag till sist, även om kronologin blir lidande.

"Det där med symboler

Symboler må man tolka hur som hellst (sic), men man bör först försöka se verkligheten.
Inga-Lisa Persson, kliv för guds skull inte av tåget i Uppsala för där utanför "står" Bror Hjorts skulptur "Näckens polska".
Jag försäkrar Dig att det inte är en symbol utan en riktigt ståtlig apparat med Huldran och Näcken nedanför och ett dansande par ovanpå. Det är en fontän så det sprutar och plaskar.
Skulpturen beställdes redan 1951 men blev klar först 1967 efter krav från Uppsala stad att den skulle modifieras något.
Bror Hjort (1894-1968) denne eminente konstnär var professor vid konsthögskolan i tio år, var både skulptör och målare. Han ändrade sin skulptur från att peka rakt upp till en position snett nedåt efter påtryckningar från moralmaffian.
Skulpturen är en hyllning till kärleken, folkmusiken och det konstnärliga skapandet.
Bror Hjorts skulpturer var oftast målade, i bland i grälla färger.
Inför invigningen lär den åldrade konstnären själv ha varit på plats när skulpturen skulle få sin sista finish. Inför nyfikna Uppsala-bor lär han ha skrikit ut sina instruktioner "Mer färg på kuken".
Symboliska hälsningar

Leif Sandberg"

Yaaaaaaaaaaaaaaaaaaawn!
Men jag hade ju utlovat det bästa till sist. Jodå, förutom de tre svaren så hade man den 1 augusti också tagit in en mycket intressant artikel i Mariestadstidningen. Jag tror inte jag behöver säga så mycket mer än bara "Läs och njut":

"Vänerskutan är en skuta - om än fantasifull

Mariestad
Det är mer än 40 år sedan Per-Erik Willös skulptur Vänerskutan placerades på Nya torget i Mariestad. Ändå fortsätter den att väcka känslor.
- Det är trevligt att den diskuteras, tycker konstnären, som dock tycker att den senaste beskrivningen är "horribel".

Häromdagen kunde vi läsa en insändare här i MT, där skribenten sade sig vara upprörd över fontänen på Nya torget. Via internet hade hon fått informationen att konstverket inte alls föreställde ett skepp, som namnet antyder, utan istället "en fallossymbol i syfte att symbolisera den dag då Mariestad föddes".
Visserligen är uttolkningen av konst alltid upp till betraktaren, men när Per-Erik Willö gjorde Vänerskutan hade han visst en båt i åtanke, berättar han. Med ett citat ur en av recensionerna beskriver han själv sin skapelse:
- "Skulpturen är en fantastivarelse med människor, djur och växter uppbyggda på segeltemat". Det var precis så jag tänkte, säger han.

Vegetativa former
Om den beskrivning som ges i insändaren i MT, konstaterar han kort:
- Horribelt! Det har jag aldrig hört - och jag har aldrig sysslat med sånt.
Han berättar att han alltid arbetat med vegetativa former med naturen som tema. Och han har inte slutat än. 87 år gammal och ännu verksam som skulptör.
- Jag arbetar varenda dag, säger han. Mest med offentliga beställningar - den ena ger den andra, så jag har sluppit göra något anat.

Skulptur i Malmö
Ett av hans senaste verk är en tre meter hög bronsskulptur i barndomsstaden Malmö - även den med fantasiformer.
Men trots att Per-Erik Willö inte riktigt går med på fallostolkningen har han ingenting emot att hans konst diskuteras.
- Det är trevligt, säger han.
Och han minns att det var "ett väldigt liv" redan 1966, då Vänerskutan invigdes. Alla var minsann inte förtjusta, men fullmäktige lät sig inte påverkas och den höga fontänen i kopparplåt och Vångagranit fick plats på Nya torget. Många tycker om den också, det har Per-Erik Willö fått bevis för.
- Jag har fått många uppskattade vykort av folk som passerat Mariestad och sett fontänen, berättar han."

Jag hoppas verkligen att Per-Erik Willö är tacksam gentemot Inga-Lisa Persson för den publicitet hon givit honom på sistone. Jag har dock mina aningar om att "Inga-Lisa Persson" i verkligheten heter något helt annat. Kom gärna med namnförslag till mig så kan vi jämföra våra misstankar.

lördag 2 augusti 2008

Tänk om...

...Christian Bale också hastigt avlidit. Då hade "The Dark Knight" varit den kompletta filmen.

fredag 1 augusti 2008

.!.. ..!.

Jag läste igår att det amerikanska TV-programmet "Judge Judy" drabbats av en jordbävning under pågående inspelning. Till allas besvikelse klarade sig programledaren undan med livet i behåll. Men om vi för en sekund föreställer oss att vi lever i en sagovärld där allt som står i Bibeln är sanning så måste det som hände varit en varning från Gud till Judith Sheindlin, att nästa gång blir det mer än bara en skakning av huset.

Nu är det kanske inte så många som sett "Judge Judy", då det trots allt är ett skitprogram som sänds på en skitkanal. Därför tänkte jag dra en kortare resumé.
Upplägget är att Judith Sheindlin byggt upp ett geschäft som går ut på att hon utger sig för att vara en proffessionell domare och tar sig an fall till förmån för människor som inte har råd med de omkostnader som ett seriöst juridiskt mål skulle föra med sig. Det största problemet med Judith Sheindlin (förutom att hon är mentalt störd och känslomässigt frustrerad) är att hon aldrig hört talas om ordet "objektivitet", vilket man ju kan anse vara ganska essentiellt när det kommer till en roll som domare. Den av de inblandade, målsägande eller anklagad, hon finner mest sympatisk tar hon omedelbart hundraprocentigt parti för, inte ens begrundande de eventuella bevis som framläggs gentemot denne, och den andre kan redan efter fem sekunder anse sig ha förlorat striden.
Vidare är hon mycket förtjust i att ställa frågor, och även om hon skulle få ett rakt svar brukar det leda till att hon i sann gnällkärringanda utropar "Det var inte det jag frågade!". Alternativet kan vara att be den hon nyss ställt frågan till att hålla käften mitt under pågående svar, allt för att sätta sig själv i fokus och sola sig i fascism och sadism vilka är hennes två livselixir.
Jag blev förvånad då jag igår såg nyheten om jordbävningen under inspelningen eftersom jag var övertygad om att programmet var från 80-talet. Det har förmodligen mycket att göra med Judy's frisyr som jag bäst skulle vilja likna vid en halväten, bortglömd marängtårta. När vi ändå är inne på utseende kan jag härmed bekräfta ryktena om att Judy's rynkor innehåller USA:s oljereserv.
Jag hoppas att Richterskalan inte är lika generös nästa gång. Det är verkligen strid på kniven om vilket program som är det vidrigaste. Judge Judy eller Extremt Home Makeover.