I eftermiddags erhåller jag ett e-mail som jag valt att visa upp här ovan. Mycket chockad läser jag hur Johan Christensson väljer att attackera mig med av mig icke uppskattade tillmälen. Dessutom avslutar han med att rikta ett hot direkt gentemot min person, något som jag tar mycket illa vid mig av.
Trodde ni att det var illa nog? Tänk om! Samme Christensson gör i sin blogg (detta berg av avskräde och språklig undermålighet: http://blogg.aftonbladet.se/24586/) ett antal utfall gentemot mig. Han anklagar mig först och främst för att förfölja honom, vilket givetvis är helt befängt. Tror han verkligen att jag inte har bättre saker för mig än att ligga och lura vid hans hem (vilket förvisso besitter en mycket smakfull arkitektur)?
Han försöker också förneka att vi skulle varit bekanta innan denna fejd tog sin början. Christenssons minne är uppenbarligen långt ifrån vad det varit då jag kan bevisa att vi vid flertalet tillfällen idkat ömsesidigt uppskattat samkväm.
Avslutningsvis går Christensson hårt åt min klädsel och i långa loppet mitt modemedvetande. Detta borde jag inte ens svara på, men jag tror att Christensson tenderar sluta anmärka på allt vad klädstilar heter när jag här och nu påminner honom om att jag har ett karaktärsvittne - en P. Polvela - som kan bekräfta att Christensson själv ideligen ikläder sig 70-talskreationer. Jag säger bara: "Öh, just det, förra århundradet ringde och vill ha sin image tillbaka."
Samme P. Polvela kan också gå i god för att Christensson påpekat att en kvinnlig flanör varit mycket attraktiv, men att det senare visat sig att denna person var av manligt kön. Jag tycker att detta talar sitt tydliga språk om min antagonists personkännedom.
Såååå, vad har du nu att säga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar