Fria ord part 23

Det här är nog den längsta korrespondensen hittills i serien. Allting tar sin början den 11:e juli

"Nu går sannerligen skam på torra land i Sjötorp

Vi har bilat runt till olika samhällen denna sommar. Av någon anledning håller vi oss ofta i närheten av Göta Kanal. Där finns det många mysiga och historiska platser att besöka.
När vi kommer till Sjötorp håller vi på att "smälla av"!
Här möts vi av stora skyltar om parkeringsavgift. Att gå runt i denna lilla by, handla, äta, trivas m.m har plötsligt börjat kosta. Vi har råd, men nu har gränsen passerats, det är inte lika kul att stanna där längre.
Tänk vilken tid det tar att bygga upp ett besöksvärt och trevligt samhälle, och vad fort man kan rasera allt detta. Vem kan det vara som är så girig, skämmas ska han iallafall. Sjötorp ligger faktiskt på landsbygden, där är regeln att parkera gratis. Men vill ni inte ha besök av oss eller en massa andra så fortsätt gärna med era automater.
Kan det vara så att: den snåle gav den dumme ett tips - så blev det p-avgifter!
PS. Till turisters glädje är det gratis att köra in i Stockholm under juli!

Michael och Pia Bogström, Stockholm"

Den 16 juli kommer följande svar. Det är alltid roligt att medvetet missförstå i syfte att reta upp motståndarsidan i en debatt.

"Fräcka stockholmare

Ni stockholmare är inte lite fräcka! Ni skriver i er insändare: "När vi kommer till Sjötorp håller vi på att "smälla av"!... Att gå runt i denna lilla by, handla, äta, trivas med mera har plötsligt börjat kosta. Vi har råd, men nu har gränsen passerats, det är inte lika kul att stanna där längre."
Jag kan börja med att informera om att det är gratis både att gå runt i byn och att trivas. Har någon tagit betalt av er för detta så kan jag bara beklaga att ni blivit grundlurade. Men att äta kostar precis som ni säger pengar. Det har att göra med att restaturangerna i Sjötorp måste gå runt, förstår ni. Jag vet inte hur det är i Stockholm men i resten av Sverige betalar vi faktiskt för oss. Ni ska inte komma med er förtryckarmentalitet och tro att ni ska givas gåvor på guldfat bara för att ni råkar bo i huvudstaden.
Och ni var givetvis tvungna att nämna att "Vi har råd". Jojo, skryta och skrävla, det är det enda ni kan!
Tack för tipset om att det är gratis att köra in i Stockholm under juli, men jag tror jag avstår. Även om det inte kostar pengar längre så kostar det på psyket att vistas i detta stressens Nirvana som är vår största stad.

Berit Malmsten"

Det är skönt att det finns de som Berit, som står upp för den lilla människan. Dock medför dylika bragder att man också måste ta på sig ett martyrskap. Så också i Berits fall då hon redan dagen efter får mothugg:

"Läs bättre, Berit

Jag tycker att du Berit borde läsa insändaren från "stockholmarna" en gång till, för då kanske du förstår att dom inte menar att man ska äta gratis, utan att det dom menar är att det är fel att ta ut en parkeringsavgift i lilla Sjötorp.
Det är ju flersom skrivit på fria ord om detta så det kanske är så att det är fel att ta ut parkeringsavgift i detta lilla samhälle.
Du måste ha råkat ut för något alldeles förförligt (sic) när det gäller Stockholm/are eftersom du öser så mycket skit över dom som personer och Stockholm som stad.
Jag hoppas att det inte är så många som ser din insändare, för den kan tyvärr skrämma bort turister som vi ska vara rädda om, även dom som kommer från Stockholm.

Mariestadsbo"

Berit låter dock ingenting rucka på henne och redan dagen efter (18 juli) är hon tillbaka.

"Slå upp ordet ironi i närmsta ordbok

Det är nog du, signaturen "Mariestadsbo", som borde läsa de aktuella insändarna bättre. Börja med detta, och om inte det hjälper så slå upp "ironi" i närmsta ordbok. Då tror jag nog det framgår även för dig vad jag menar.
Jag bor liksom du i Mariestad, men jag spenderar stora delar av somrarna i Sjötorp hos min dotter med familj. Och jag kan säga som så att det märks vilka människor som är Sjötorpsbor och vilka som är Stockholmare. De senare har en tradition av att se sig själva som jordens mittpunkt och kräva både det ena och det andra, inte bara fri parkering. Det var därför jag valde att skriva min insändare på ett sådant sätt som jag gjorde. Läs den igen och tänk om.

Berit Malmsten"

I vissa fall kan fördomar vara extremt kul. Det hade varit kul att veta vad Berit råkat ut för. Synd att hon inte finns på rikt...öh, det var inget.
Samma dag får Berit ytterligare ett svar på sin ursprungliga insändare.

"Berit - du siktar åt fel håll

Svar till Berit Malmsten 16/7
Det verkar som du ser rött så fort du ser ordet Stockholmare och missar målet, ja du siktar faktiskt inte heller åt rätt håll.
Insändarna tyckte att det var storhetsvansinne att alla platserna var avgiftsbelagda. Det handlade inte om något annat. Var (sic) skulle lilla Sjötorp leva av om inte turisterna kom och spenderade pengar, men någonstans måste dom parkera bilen så att dom kan gå runt som ni så generöst bjuder på.
Var själv på besök i Sjötorp och gjorde samma bedömning och eftersom det inte fanns någon plats att ställa bilen en kort stund för att köpa rökt fisk och ta en promenad så åkte vi igen och tänker inte komma på återbesök.
Orterna Lidköping, Vara, Skara och Mariestad har sett till att det finns möjligheter att ställa bilen för några timmar utan kostnad då dom för länge sedan insett vikten av det kommer turister som har "råd" och dessa är betydligt större platser än lilla Sjötorp. Frågan är väl när ni anställer parkeringsvakter också.
Nästa gång du spyr din galla över "Stockholmarna" så tänk att dom kanske gör att du kan bo kvar där och att kommunen får in pengar till sin verksamhet.
Utan turisterna kommer Sjötorp att dö eftersom den bara lever upp under den korta turistsäsongen när kanalen trafikeras.

En nyinflyttad Stockholmare"

Det krävs mer än en undermåligt skriven insändare för att knäcka en krutgumma som Berit! Den 24 juli ser hon till att få sista ordet och döda diskussionen med slående argument.

"P-avgifter nödvändiga

Svar till "En nyinflyttad Stockholmare" 18/7.
Det var värst vad min insändare upprörde, men nu måste jag faktiskt få försvara mig.
Snälla du, jag kan väl inte lastas för att jag har dåliga erfarenheter av turister från Stockholm? Om du varit i min situation så skulle du förstå.
Parkeringsavgifterna är nödvändiga för att man som liten ort (vilket Sjötorp är) skall kunna hålla rent efter vårdslösa sommarbesökares framfart.
Detta med stockholmares nedskräpning är och har varit ett problem i flera år, varför man nu bestämt att införa en kostnad för parkering.
Dessa pengar går främst till personalkostnad vid exteriörsanering i form av till exempel städning av bryggor, tömning av papperskorgar och gatsopning.
Som sagt, läs ordentligt nästa gång så slipper ni missförstå.

Berit Malmsten"

Och hör sen!

Dynga i sin renaste form

De flesta folkkära (svenska) figurer är av hävd och erfarenhet relativt motbjudande, men jag antar att man måste stå ut då de någonstans fyller en funktion av att hålla folk nöjda och glada - om man nu finner det viktigt vill säga. Men någonstans måste gränsen ändå dras, någonstans måste en räddare i de förnuftigas nöd stiga fram och säga ifrån när det blir för pinsamt och motbjudande. Med risk för att upphöja mig själv till någon form av ledstjärna så har jag här tänkt ta upp fenomenet Björn Hellberg. Programmet "På spåret" kan jag tycka är ganska trivsamt, mycket tack vare sin distans till den vidriga käckhet som ofta annars råder inom svensk public service, men tyvärr måste man förstöra en av sina klart godkända produktioner genom att ta in denne Hellberg. Han har på senare år insett att människor fått en bild av honom att vara lite charmigt förvirrad, mycket på grund av hans nischer för bland annat tennis. Han har alltefter denna insikt missbrukat den bilden genom att skapa en överdriven karaktär av sig själv där han spelar på myten om "det missförstådda geniet" om man så vill. I "På spåret" drar han ofta långa haranger där han efter ett tag medvetet kommer bort sig i en reflektion och lämnar därefter ett simulerat förvånat ansikte som ett tecken för folks artiga applåder. Tyvärr inser inte vanligt folk att allting är ett skådespel för att skapa en större myt om hans egentligen totalt genomtrista person. Han är ute efter att epitera sig själv en lyteskomisk utstrålning men där man skrattar med honom snarare än åt honom, och det värsta är att folk sväljer det hela med hull och hår. Även om jag själv är stolt över att ha synat Hellbergs bluff så är det nästan så att jag hellre önskar att jag flutit med i massans hyllningar. Jag kan nämligen inte ens längre se åt honom utan att hårt blunda och högt skrika "Snälla, sluta, det är plågsamt att se!", för det är exakt så jag känner.
Jag ber att han ska se till sitt samvete, sluta upp att vilseleda folk och förvisa sig själv ut ur TV-historien för gott.

Tyvärr är det så att Hellbergs kändisskap inte slutar där. Han har dessutom lyckats med konststycket (vilket det minst sagt är med tanke på konkurrensen) att vara Sveriges genom tiderna sämsta författare. Moderna deckare är som vi alla är överens om den lägsta form av kultur som tänkas kan och därför kan jag redan där döma ut Hellberg som litterärt värdelös, men någonstans måste man också ha konkreta bevis. Jag har därför nu plågat mig igenom ett par av hans böcker, vilket jag för övrigt tänker kräva bragdmedalj för, och det är en helt otrolig upplevelse. Här nedan tänker jag ge ett par exempel på utdrag från dialoger i boken "Dominans".

Dialog 1:

Not: En pojke sitter i sitt rum. Hans far knackar på:

- Måste du alltid låsa om dig?
- Vad vill du?
- Det är telefon.
- Till mej?
(Håll i er, nu kommer det)
- Vem annars? Är du dum eller bara korkad? Varför skulle jag göra mej omaket att lägga ifrån mej kvällstidningen, lämna min bekväma fåtölj och gå upp för trappan för att hämta dej, om samtalet hade varit till nån annan? Kan du säga mig det?

Dialog 2:

Not: En poliskommisarie och en skolkurator samtalar:

- Men du kan väl åtminstone berätta om Sebastian och hans två vänner har varit här förut? Här hos dej.
- Jag vill så gärna hjälpa till, men ...
- Ifall du verkligen vill hjälpa till, svara då på detta: har du haft klagomål på dom?
(Följande är citerat rakt av från en officiellt publicerad bok, tro det eller ej)
- Jag överskrider nog inte mina befogenheter om jag besvarar den frågan jakande.

Jag har bara en sak att säga: Hahahahahahahahahahahahahahaha! Snacka om pretentiös inkompetens. Språket är rent ut sagt vidrigt genom hela böckerna och det är typiskt för en person som kan uttrycka sig korrekt men som är totalt talanglös då det kommer till att berätta en historia och återskapa autentiska situationer, något som ändå får anses vara primörer i ett författarskap.
Hellberg verkar dessutom vara sjukligt besatt av att skriva så till synes långa böcker som möjligt då han innan mer eller mindre varannan mening börjar ett nytt stycke, även då meningen i fråga besitter hundraprocentig relevans till den precis innan. På några ställen har han lyckats få in 13(!!!!) nya stycken på en och samma sida. Har jag fler än tre per sida då jag skriver så gör jag allt för att försöka sammanfoga texten bättre.

Jag har ingen bra slutsats förutom den att jag önskar att hela mitt liv varit en dröm varpå jag snart vaknar och inser att allting är exakt likadant som i drömmen förutom att Björn Hellberg aldrig existerat.

Söndag

Jag har precis beskådat tv4:s nya humorprogram "Det sociala spelet" och jag måste säga att jag är mäkta imponerad. Man har mot alla odds lyckats producera ett program som både är mer själlöst och mindre roligt än "Parlamentet". Det hela går ut på att man samlat Sveriges komikerelit (redan den förutsättningen skvallrar givetvis om programmets bristande omdöme) som sedan förväntas utföra improvisationsteater. Jag tror det är det mest plågsamma jag någonsin genomlidit; man mår verkligen dåligt å de så kallade komikernas vägnar där de står stammande och söker en fräck tabukommentar att chocka Svensson med. Det mest tragiska är att det också går hem hos publiken vilket förmodligen beror på att det besitter ett sorts nyhetens behag för målgruppen. Programmet behandlar ordinära sociala situationer coh eftersom Svensson först på senare tid blivit varse om att det behagas skämta med och om hans vardagliga och grå företaganden så känns det fortfarande fräscht för den stora massan. Samtidigt som vi sedan länge invigna tvingas lida.

Fria ord part 22

Det händer skumma saker i Mariestad. Från den 24 juli:

"Dålig frukt i butiken

Jag var häromveckan på en lokal livsmedelsbutik och inhandlade där bland annat en stor påse klementiner, då jag är mycket svag för frukters sötma.
De såg vid första anblick riktigt saftiga och goda ut.
Senare på kvällen unnade jag mig två klementiner. Dock uteblev den förväntade njutningen: De smakade väldigt konstigt, nästan som en bismak av farinsocker, och efter ett tag drabbades jag av kallsvettningar, diarré, illamående och nästan som mindre kramper och muskelvärk. På natten fick jag feber och hade svårt att somna.
Då jag senare uppsökte läkare konstaterade denna att mitt tillstånd med största sannolikhet hade att göra med något jag ätit, förmodligen klementinerna.
Jag tycker det är skandalöst att man i butikerna inte har bättre uppsikt över de varor man köper in.
Jag nämner inte några namn, men från och med nu så är det jag som byter affär!

Sebastian Virngran"

Jag förstår att Sebastian är både upprörd och skrämd, särskilt om man läser det här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Heroin

Out of character: Den förste som löser anagrammet "Sebastian Virngran" vinner ett fint pris. Ledtråd: Ett ord, substantiv i pluralis.

Fria ord part 21

Den här episoden är likt den igår inte självstående utan en följetong på "Fria ord part 14" som innefattade bråket med hårstrået i pizzan. I dagens MT kom nämligen svar från besökarna.

"God service avgörande

Svar till "Pizzabagare i norra länsdelen".
Det är beklagligt att ni tog vår kritik som invandrarfientlig. Vi har aldrig sagt det påstådda yttrandet i er insändare. Att hår hamnar i maten är sådant som händer i restaurangvärlden. Vår kritik handlade enbart om det dåliga bemötandet vi fick efter händelsen. Vi har själva lång erfarenhet av restaurangbranschen och är väl insatta i vikten av god service och trevligt bemötande för restaurangens lönsamhet. Tråkigt att ni inte delar den uppfattningen.

Tre engångsbesökare"

Det är trist att människor inte kan stå för det de sagt. För att citera en bloggikon: "Ah.. smaklöst...öh...patetiskt....eh...tragiskt....sorgligt."

Fria ord part 20

För er som läste gårdagens episod av Fria ord så vet ni att det ryktades att Pelle Fant skickat in ytterligare ett svar till "Nisse" och idag bekräftades det då följande insändare gick att läsa:

"Katt och elefant jämlika?

Nej Nisse, vi är inte överens.
Du har missförstått min huvudpoäng. Det verkar som att du försöker tolka in ironi eller sarkasm vid läsning av mitt inlägg, vilket är helt obefogat.
Töreboda kommun bör bättre integrera sina djur - elefant som katt.
Du gör en distinktion mellan katter och elefanter som vore de från olika planeter. Är det inte meningen att alla ska vara lika värda i vårt samhälle?
Men det är väl en utopisk tanke så länge som sådana som du, Nisse, leder folk vilse i opinionen.

Pelle Fant"

Jag tycker inte det var mer än rätt att fascist-Nisse sattes på plats.

Fria ord part 19

Som tidigare nämnts har det pågått en kattdebatt i Mariestadstidningen. Den 2 juli går att läsa det äckelkäckaste, mest ologiska och undermåligt skrivna inlägg i en debatt någonsin:

"En lyckad dag i mitt liv som katt

Hej! Jag är katt här i Töreboda. Bor hos husse och matte någonstans vid Krukmakaregatan eller Färjevägen, är stor och röd till färgen. Exakt var jag bor vill jag inte tala om, för får någon reda på mitt jakt-revir (sic) reda på det så får nog husse en del ovett. Mitt revir sträcker sig bort mot Lotsvägen-Fiskarevägen-Skepparevägen. Nu skall jag berätta om en lyckad dag i mitt liv.
I går spatserade jag hemifrån på förmiddagen. Passade på att kissa i "kattlådan" på lekplatsen Lotsvägen-Fiskarevägen. Den är den enda sanlådan som inte är övertäckt, då Töreboda kommun inte bryr sig så mycket om att följa upp nya lagen om husdjur, och därför informera husse o matte vad som gäller. Av min diet har jag ju bara fått lite mask i magen, och det kan ju vara hälsosamt för de små barnen som leker i sandlådan. Av någon anledning tycks alla andra husägare med barn ha täckt över sina "kattlådor" med diverse nät och konstigheter, man undrar ju varför.
Nykissad och skön fortsätter jag sedan min vandring. En rabatt som inte är övertäckt spralas det lite grand i. Nu är det jakt som gäller, gömmer mig under en altan och titta där, en liten hackspett till frukost är inte helt fel. Det är mamma och pappa hackspett med två barn, numera bara ett, då jag käkade upp lillebrorsan igår. Det var mums. Problemet här är bara husägaren som alltid jagar mig med vattenslang eller vad han har i nävarna för tillfället. Konstigt att folk inte förstår kattens natur lika bra som husse och matte gör.

Nisse"

Den här gången tänker jag inte ens låtsas som att det inte är jag och en god vän som skrivit svaret på den här insändaren. "Nisses" insändare får både Björn Hellberg och Liza Marklund att till och med framstå som hyfsade författare, och då har det gått långt. Skriftlig ironi brukar bli som mest lyckad om man är bekant med dess definition samt gärna har en adekvat utbildning i det svenska språket.

Från 10 juli:

"En misslyckad dag i mitt liv som elefant

Svar till ”Nisse” onsdagen den 2 juli.
Att du som katt har mage att klaga på hur du blir bemött av människorna är bara skrattretande. Jag är den ende elefanten i Töreboda kommun. Göms undan av en snäll tant någonstans i en rivningskåk strax utanför Töreboda, är stor och grå till färgen. Exakt var jag bor vill jag inte tala om, för får migrationsverket reda på det så är jag rökt.
Igår klampade jag hemifrån på förmiddagen. Passade på att fylla ”elefantlådan” på lekplatsen Lotsvägen-Fiskarevägen med min avföring. Den enda sandlådan som Töreboda kommun regelbundet sanerar för att göra plats för ytterligare efterlämningar. Töreboda kommun bryr sig nämligen inte så mycket om att integrera ”sina” elefanter på ett humant sätt. Av någon anledning tycks alla andra husägare med barn ha täckt över sina ”elefantlådor” med diverse nät och konstigheter, samt posterat ut möss på sina tomter. Allt för att göra livet surt för en elefant, man undrar ju varför.
Nybajsad och skön fotsätter jag sedan min vandring. En rabatt som inte är övertäckt brakas det till lite grand i. Nu är det jakt som gäller, suger upp en kubikmeter vatten, gömmer mig under en tall och titta där, en liten kommunarbetare att duscha är inte helt fel. Det är mamma och pappa kommunarbetare med två barn, numera bara ett, då jag spolade bort lillebrorsan igår. Det var skoj. Problemet här är bara husägaren som alltid jagar mig med sin vattenslang eller vad han har i nävarna för tillfället. Det är ju jag som ska spruta på honom. Konstigt att folk inte förstår elefantens natur lika bra som personalen på cirkusen jag rymde ifrån.
”Nisse”, du pratar om att man bör respektera kattens natur, men tassen på hjärtat; ligger det i din natur att överhuvudtaget ha en husse och matte?

Pelle Fant"

Nisses intelligensnerv verkar dock inte kittlas då han den 15 juli skriver:

"Vi är överens, Pelle Fant

Svar till Pelle Fant
Jag fattar inte mycket av Elefantens (sic) äventyr och undermeningen med det.
Om min husse och matte kan man bara kort sammanfatta att dom har katt som fritt får springa ute:
För att mer väcka grannars missnöje
Än för deras eget mys och nöje
Och innerst inne tycker jag det är synd, för vi katter är ju så evinnerligt goa och snälla. Bara alla förstod att katt i tätort skall hållas inne. Som det fungerar nu så skapar vi bara dåliga vibbar i de flesta bostäder runt omkring oss. Bondebygden med katt fritt springande ute i ladugården etcetera lämnade vi på 1950-talet.

Nisse"

Nisse förstod inte undermeningen med Pelle Fants inlägg. Inte bara är han språkligt och stilgreppsmässigt inkompetent, han är uppenbarligen...ja, information överflödig. I övrigt måste man berömma pionjärsrimmet "nissnöje" och "nöje". Det ryktas om att Pelle Fant skickat in ytterligare ett svar, som dock inte dykt upp. Det är förmodligen lika så gott då det med största sannolikhet gått över det lilla söta katthuvudet återigen.

Inte utan min dotter (såvida du inte betalar)

Engla Höglunds föräldrar imponerar återigen genom att nå ytterligare höjder av smaklöshet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/engla/article2945984.ab.

Artikeln handlar om att man väljer att stämma Anders Eklund på 750.000 kronor i skadestånd och därigenom sätta ett bestämt värde på sin döda dotter.
Från artikeln: "Att skadestånden som nu krävs av Eklund är så höga motiveras bland annat med att Engla fördes bort och att familjen i flera dagar inte visste vad som hänt henne."
Föräldrarna säger med detta att om någon givit dem 750.000 kronor dagen Engla fördes bort så hade man inte brytt sig om att oroa sig för henne. Ganska skum inställning kan man tycka, fast tar man i åtanke att det sedan länge stått klart att föräldrarna, och då främst modern, inte är något annat än giriga och mediakåta idioter blir det inte lika uppseendeväckande. Nu väntar vi bara på att man postumt skall stämma Engla på de pengar som motsvarar 10 års mat och logi i hemmet. Den rättegången kanske man skulle kunna få igenom att sända i SVT dessutom?

Fria ord part 18

Skandal! Anfäkta och anamma! Svält och bedrövelse, pest och förintelse, död och förbannelse över den skyldige! Någon har plagierat den vinnande titeln i Gessle-tävlingen. Från gårdagens tidning (notera att Mariestadstidningen ibland tar in små epigram då de känner sig käcka):

"Förra sommaren

Det är inte varje dag, man är i Mariestad
Men när man är nere på Hova riddarvecka,
Och ser riddare och hästar,
Som fantasi och sinne frestar,
Kan det vara skönt att på benen sträcka,
Och på Brödboden äta en välsmakande macka
Som kunde bota även den värsta svacka,
Tillsammans med den man håller kär,
Är detta en sommarhälsning till Per.
Vår gode vän som alltid ställer upp
Och förstår vardagen som om han såg den under lupp
Vi är glada för ännu ett fint år
På denna plats där man så gott mår

Micke och Pernilla"

Man märker flera passningar till det vinnande bidraget, något jag finner smaklöst, även om detta är menat att vara en hyllning till Martin Dahléns text.

Fria ord part 17

Fria ord är tillbaka och nya tyckare tar form. Från dagens (21 juli) MT:

"Smattrande sta(v)dsvandring

Med sommaren kommer solsken, semester och sommarpratare på radion. Så långt allt väl, men något man alltid tycks glömma på förhand är de återkommande störningsmoment den här staden drabbas av så fort det blir väder att gå ut.
Jag är lyckligt (till största delen) boende tillsammans med min fru i Gamla Stan, men de senaste åren har mina kvarter drabbats av en besynnerlig sommarplåga: promenadstavar. Det smattrande ljud stavarna framkallar när de slår mot kullerstenarna kan ta sig som en bagatell för många, men om man som jag tvingas sova med öppet fönster för att stå ut med värmen ska man också veta att det inte blir mycket sovande om sommaren när man ligger där fullt utsatt för detta eviga oväsende.
Det klagas mycket på ungdomar och deras fyllor, men det var inte något sådant som väckte mig fram emot midnatt igår. Den stora plågan är för mig stavarna.
Min uppmaning är att folk som måste vandra med dessa åbäken inskaffar sig en liten stötdämpande kudde till sina stavar - det gjorde nämligen min fru, och nu stör hon ingen.

Edvin Lom"

Finns det verkligen något annat att säga än "Bra rutet, Edvin!"?

.!..

Igår afton satt jag hemma hos en god vän och valde i brist på andra aktiviteter att slå på tv-apparaten. Efter idogt zappande blev man i vanlig ordning varse om att kvalietet verkar vara ett förlegat tankesätt vad gäller dagens utbud. Vi valde dock att stanna vid tv3 (tror jag) och programmet "Extreme Home Makeover". Först och främst kan jag här meddela att jag med omedelbar verkan säger upp bekantskapen med samtliga släktingar och vänner som någon gång ens visat det minsta uns av uppskattning gentemot detta ymnighetshorn av stinkande hyckleri och falsk välmening. Jag lyckas irritera mig på bokstavligt talat varenda aspekt av programmet varför jag inte riktigt vet var jag ska börja. Men jag kan som utgångspunkt nämna att "Extreme Home Makeover" (från och med nu förkortat EHM) är en perfekt representant för den amerikanska kristna och stolta mentaliteten som går ut på att hjälpa sina bröder och systrar i nöd så länge de inte besitter några invändningar gentemot att anses som lägre stående organismer inför välgörarnas ovärderliga uppenbarelser eller invänder sig mot landets inverterade frihetstänk. Programledaren vid namn Ty - som för övrigt utseendemässigt bäst kan beskrivas som en misslyckad hybrid mellan en skadeskjuten puma och en kvast - anser sig på den dag då självförtroendet är som lägst i botten vara en gogoplexian gånger större frälsare än vad Jesus Kristus beskrivs som i sagorna. Hans roll i programmet är att simulera medkänsla, springa runt och skrika likt en bokstavskombination och stå först i kön att ta åt sig äran då arbetet med huset i fråga är klart. För att göra någonting enbart av välgörenhet så tar samtliga programledare, byggarbetare och designers enormt stor plats i rampljuset.
Även människorna de hjälper kan ofta lämna mig med påtagliga äckelkänslor i gommen. Nog för att USA är en enda stor hjärntvättningsmaskin och att dess invånare inte har något att sätta emot i sin formning, men den här kristna integriteten och stoltheten inför att klara av sin situation kan jag ändå inte hjälpa annat än att finna fruktansvärt vidrig. Givetvis anser jag inte att man skall skämmas för att man är fattig, men jag kan för all min värld inte se någon relevans i att briljera med en kompetens som enbart grundar sig i självbevarelsedrift. Redan där har man bevisat att man inte är ett dugg bättre än de överklassmänniskor man eventuellt benämner som elitister. Vidare visar man på sitt hyckleri då det nya hemmet visas upp och man likt påtända kängurur hoppar upp och ner av glädje, för var landning krossandes ytterligare en bit av allt vad konsekvens heter.
EHM är ett kort sagt ett ypperligt exempel på att människor (med undantag för Nordin Gerzic) är själviska varelser som i slutändan inte vill något annat än att hänge sig åt lättja och frosseri.
Jag är nog inte alls så upprörd som det verkar, men jag står fast vid att de som eventuellt skulle uppskatta Ty(rann) och hans EHM icke behöver göra sig besvär!

Tjena

Det här blir ett inlägg som tyvärr till viss del representerar det jag inte vill att bloggen ska göra, nämligen mig själv och mina förehavanden, men för den här gången må det vara hänt.
De senaste veckorna har jag börjat arbeta på en ny roman vilken jag brinner ganska mycket för. Dock har jag i vanlig ordning noll koll på hur kvaliteten ter sig gentemot gemene man. Därför tänkte jag här fråga om någon kan tänka sig vara intresserad av att läsa ett utdrag och sedan också kommentera kritiskt. Jag vill inte tjata på folk personligen (vilket jag säkerligen flertalet gånger ändå gjort) men om någon är intresserad så får ni gärna höra av er.

The return of evil

Jag var helt övertygad om att Johan Christensson sprungit och gömt sig under sten för att aldrig visa sig igen. Särskilt efter att jag senast visade för världen vad karln egentligen går för. Men nu är han tydligen igång igen och håller låda på sin blogg (vars webbadress nu tagits in i Nationalencyklopedin under ordet "sömnpiller") och fortsätter där att göra det enda han kan, det vill säga förtala mig: http://blogg.aftonbladet.se/24586/. Om ni tittar något inlägg ner så upptäcker ni att han startat en falsk blogg i mitt namn där han får utlopp för sina erotiska fantasier om mig. Givetvis är anklagelserna helt befängda! Jag kan ta att han kallar mig lögnare, men när han påstår att jag skulle begagna mig av Björn Hellberg- och Stieg Larsson-böcker har han gått för långt! Jag läser inte såna böcker. Dessutom måste jag poängtera att jag inte läser såna böcker. Inte heller läser jag såna böcker.
Nu riktar jag mig direkt till dig Christensson: Du ska vara mycket aktsam att lägga dig på en nivå där vi gräver fram skit om varandra. Även om jag trodde att jag hört det sista av dig så har jag givetvis sett till att ha en försäkring. Det var därför jag bröt mig in i ditt hem en natt förra veckan i syfte att hämta hem komprometterande bevis gentemot din onda person. Jag väljer att vara schysst för nu och inte avslöja vad jag fann i din frys, men efter ditt påhopp anser jag det befogat att presentera följande bild, gjord av en sexårig Johan Christensson, vilken jag kopierade från din dator. Skrämmande! Det är allt jag har att säga.

Uppdatering

Det är heta debatter i Mariestadstidningen nu ska ni veta! Och det finns material att hämta till Fria ord-följetongen, men då jag misstänker att fler insändare i sagda debatter kommer att dyka upp under nästa vecka så väljer jag att vänta lite med att återge de senaste i syfte att allt skall bli komplett.

Fria ord part 16

Det har länge pågått en kattdebatt i Mariestadstidningen. Den enda insändaren givetvis fånigare än den andra. 11 juli får vi ta del av en mycket traumatisk upplevelse:

"Håll ordentlig ordning på era katter

Dagens ris till ägaren till två aggressiva katter i Töreboda, som inte har bättre ordning på dem än att de anfaller fredligt folk med kopplad hund. En söndag morgon anföll dessa katter vår hund helt utan förvarning. De kom utspringande från sin tomt på Hantverksgatan och anföll hunden helt utan förvarning! Hunden slet sig ur kopplet och blev fri och då gav de sig på husse.
Resultatet blev två långa blödade revor på husses ben. Ägaren kom ut men bad inte om ursäkt och frågade inte ens hur det gick. Mycket dålig stil!

Helggäster i Töreboda"

Först tycker jag det är intressant att diskutera på vilket vis skribenterna hade föredragit att katterna skulle förvarnat sitt anfall. Skulle katterna varit konsekventa också verbalt - med tanke på den furiösa attacken - och bett hunden och ägarna att helt sonika försvinna från deras område eller hade det varit mer passande att skrika ut "Attack!" några sekunder i förväg så att man som hund haft möjlighet till i alla fall ett litet försprång?
Nåja, ägaren (behöver jag sätta dit ett frågetecken i den här parentesen?) ger sin syn på saken den 16 juli:

"Skilj på fakta och fiktion

Svar till "Helggäster i Töreboda" fredagen den 11 juli:
Först och främst har jag ett tips till er. Skriver man en anklagande insändare så kan det vara på sin plats att skilja på fakta och fiktion. Jag är ägaren till de två katterna som "anföll" er hund.
Ni skriver att katterna gav sig på hunden helt utan förvarning. Ja, med ungefär samma förvarning som er hund gav vår rabatt innan den valde att avlägga sina exkrementer bland dess blommor. Dessutom säger ni att jag inte bad om ursäkt för händelsen.
Antingen är ni dövblinda eller bara ignoranta då jag så fort jag såg vad som hade hänt mer eller mindre rusade ut med "första hjälpen"-lådan i högsta hugg och erbjöd er dessutom att stiga in på en kaffetår som ytterligare plåster på såren.
Hoppas att ni läser detta och inser hur det egentligen gick till.

Kjell och katterna "Peter" och "Patrik""

Två helt olika infallsvinklar alltså. Jag vet då i alla fall vem jag väljer att tro på.

Fria ord part 15

Göran K. Krabe *klapp klapp klapp klapp klapp*

Från den 11 juli:

"För mycket pengar som läggs på Komvux

Jag har länge funderat över företeelsen Komvux. Jag tycker att det verkar som att var och var annan människa i dagens läge studerar eller har studerat utbildningar på Komvux.
Jag kan förstå att äldre människor känner sig manade till detta då det förr om åren inte var lika självklart att som ungdom tillskansa sig motsvarande kunskaper som de som lärs ut i dagens skola. Jag själv var till exempel tvungen att tidigt gå till sjöss för att förtjäna mitt leverne och hade således ingen möjlighet att studera under den formen av skolgång som vi idag kallar gymnasie.
Men hur kan det i nutid komma sig att såpass många ungdomar söker sig till Komvux när man redan har tillgång till ett stabiliserat skolväsende? Jag har undersökt detta och siffror visar att 85% av de människor som studerat minst en kurs på Komvux i år är i åldrarna 18-25.
Chockad över denna tabell kände jag att jag var tvungen att verkligen förvissa mig om att detta stämde, och jag måste erkänna att jag nästan tog det för att vara osannolikt. Således begav jag mig en dag till Marieholmsskolan - som för övrigt inte är handikappsanpassad – i syfte att se för mig själv hur det egentligen stod till. Siffrorna jag tidigare angett visade sig stämma mycket bra; ett myller av (i många fall oförskämda) ungdomar huserade i lokalerna samtidigt som jag bara såg till ett fåtal medelålders människor.
Det här ser jag som ett problem. Att ungdomar blir tvugna att studera på Komvux tyder otvivelaktigt på en degenerering i samhället. Under gymnasietiden är man medvetet lat och ointresserad då man vet att även om man skulle examineras med undermåliga betyg så är det lätt att åtgärda detta vid en senare tidpunkt. Är det verkligen meningen att Komvux skall fungera som en lastplats för slashasar som valt att fördriva sin skoltid med odygd och styggelser? Jag kan själv svara direkt på frågan: Nej! Komvux är menat som en försäkring för de få som av någon anledning inte kunnat genomföra sin gymnasieexamen, exempelvis konstintresserad ungdom som utsetts till stipendiater för sin talang och varit tvungen att lägga tid till det.
För mycket pengar läggs på Komvux. Det skall vara färre lärare, färre platser och hårdare intagningskrav. Detta är ett problem som måste kvävas i sin linda i syfte att kunna lägga pengarna på viktigare saker.

Göran K. Krabe"

Jag är kär i den mannen.

Gessle-tävlingen avgjord!

Ojojoj, snacka om att det varit spännande de senaste dagarna. Det har varit en del vändningar och minst sagt nagelbitande. Tyvärr blev det inte mer än sex personer som röstade, men det var sex tappra och erfarna Gessle-kännare som givit sina utlåtanden och varit med och tävlat om de åtråvärda mazarinerna.
Nu kommer då det vi alla väntat på, nämligen resultatet. Vilken text har fått flest röster? Vem skrev den vinnande texten? Vem kan bäst personifiera den gode Pers tankar och uttryck?

Vinnaren är.............................*virvel*.......................
Bidrag nummer 3: "Förra sommaren" skriven av Martin Dahlén!

Jag gratulerar å det ödmjukaste den vördige och värdige vinnaren samtidigt som jag ger aningen utlopp för min illa dolda avundsjuka. Martin drog tidigt ifrån i tävlingen och inkasserade tre raka röster. Efter detta var det tyst ett tag tills det att mitt eget bidrag, vilket var nummer 2: "Höstbetraktelse (...mina ögon)" fick två röster och gjorde det hela olidligt spännande. Men Martin höll idogt ut och lyckades gå först i mål samtidigt som Olles bidrag - nummer 3: "Kan det vara så lätt?" fick en tröströst på slutet (vilket den givetvis var mer än värd!).
Slutresultat således som följer:

1. Bidrag nummer 3: "Förra sommaren" - Martin Dahlén, 3 poäng
2. Bidrag nummer 2: "Höstbetraktelse (...mina ögon) - Eric Westlund, 2 poäng
3. Bidrag nummer 1: "Kan det vara så lätt?" - Olle Frånberg, 1 poäng

Om jag får säga det själv så anser jag att vi alla tre gjort bra ifrån oss, även om kanske ingen nått upp till mästaren Pers nivå, men någonstans måste ju faktiskt kraven ta slut. Martin är dock uppenbarligen den som ligger närmst till att i en eventuell framtid gästskriva på en framtida skiva, kanske betitlad "Ma(za)rtin"?

Och nu till delmoment två. Jag vill tacka alla ni som röstat, men tyvärr kan bara en gå härifrån med mazariner i hand. När jag skriver denna mening har jag ännu inte dragit vinnare, utan jag skall strax till att göra det i syfte att få lite live-känsla över det hela. Jag gör som så att jag snart skriver "Vinnaren är.......", sedan går jag ifrån och drar vinnaren för att slutligen skriva dit namnet. Då kör vi!

Vinnaren är.......Vladimir Ukotic! Stort grattis! Mazarinerna kommer att levereras senare idag (onsdag).

Återigen ett tack till alla som medverkat. Förhoppningsvis kan liknande tävlingar bli aktuella i framtiden.

Är det jag som...

...har morbid/dålig humor eller är det trots allt lite skoj att brandkåren igår fick göra en utryckning till Mariestads krematorium?
Därom tvista de lärde.

Svar från Anders Sundin!

Anders Sundins svar lät inte vänta på sig! Tyvärr var det lite av en besvikelse. Men jag fick reda på så pass mycket att även om Sundin själv inte sätter rubrikerna på sina artiklar så har hanuppenbarligen en förkastlig smak och har dessutom aldrig hört talas om ordet stolthet då han fritt låter den ondska som är Sportbladet våldföra sig på sina värv.
Vi fick i alla fall reda på att artikelförfattarna är oskyldiga och med den visdomen närmar vi oss i alla fall målet en liten aning. Infiltrationen av Sportbladet har börjat.

Det var droppen

Det har sedan länge gått för långt, och nu kan jag inte sitta tyst längre. Jag tar därför på mig rollen som grävande journalist och ger mig ut att söka källan till Sportbladets rubrikmisshandel i syfte att stävja den.

Jag har nog aldrig lyckats få in så många lögner i en så kort text som i mailet härovan. Nu väntar jag bara på svar. Jag kommer att hålla er uppdaterade.

Fria ord part 14

- Kyparn, det är ett hårstrå i min soppa.
- Åhfan, jag hade ett kvar alltså?

Det har under åren berättats tusentals fantastiskt roliga historier i stil med denna, men kom ihåg att även vitsar oftast grundar sig i autentiska skeenden. Från den 2 juli i "Fria ord":

"Hår i pizzan och dålig service

Att bemöta kunderna vänligt är A och O för varje näringsidkare. Tyvärr har ingen upplyst personalen på en pizzeria i norra länsdelen om detta. Vi fick ett hårstrå i pizzan, när vi påpekade det blev den korthårige bagaren direkt otrevlig. Han menade att det kom från oss - och "glömde" samtidigt sin långhåriga kollega...Hår hamnar i mat, det hör restaurangvärlden till. Servicekunnig personal ber om ursäkt, korkad blir otrevlig. Det senare är dumt - gästerna kommer nämligen avråda alla de känner från matstället i fråga. Vilket är precis vad stället förtjänar. Kan man inte hantera kritik har man inget i servicebranschen att göra.

Tre engångsbesökare"

En hårresande upplevelse minst sagt! Den 9 juli finner dock pizzabagaren (om det nu verkligen är han och inte några som...jaja, ni vet) på svar:

"Håll bättre ordning på ert eget hår

Svar till "Tre engångsbesökare" som skrev i MT den 2 juli.
Vi förstår att ni syftar på vår pizzeria. Vi vet ni var inne och besökte oss och åt pizza. Ni påstår håret skulle komma från min långhårige kollega. Omöjligt. Hans hår är långt men inte riktigt. Han är naturligt kal på huvudet och måste därför ha peruk. Omöjligt att hår lossnar från en peruk. Ni borde hålla bättre ordning på ert eget hår. Vi är trevliga mot kunder som är trevliga mot oss, alltså såna som inte oskyldigt anklagar oss. Vi hörde när ni muttrade "typiskt invandrare" efter ni gick ut från pizzerian. Vi är ej skyldiga att bemöta såna kunder bra. Rekommendera gärna era kompisar att gå till andra ställen. Då slipper dom ta med er tillbaka här.

Pizzabagar i norra länsdelen"

Den här frågan har verkligen blivit en het potatis (pizza?) och det återstår att se om fortsättning följer.

Grattis!

Jag fick idag reda på att kronprinsessan Victoria - denna gigant bland egentillskansade framgångssagor - fyller 31 år. Jag vill, likt alla beskäftiga själar som valt att kräla i stoftet inför henne i Borgholm, också skänka kronprinsessan en hälsning på denna hennes stora dag: http://www.youtube.com/watch?v=g7vPfoEalmU&feature=related

Gratulerar!

Uppdatering i Gessle-tävlingen

Ni får inte glömma bort att rösta på bidragen i Gessle-tävlingen här nedan. Kom ihåg att det ligger ett paket mazariner i potten för en lycklig vinnare av de röstande.
Några röster har trillat in och jag kan utan att säga för mycket nämna att ett av bidragen har en till synes betryggande ledning, men ännu kan mycket hända. Tävlingen pågår till midnatt tisdag-onsdag den här veckan. Efter det kommer jag att lotta fram en vinnare av de röstande.

Fria ord part 13

Jag hoppas att ni minns Göran K. Krabe från de heta diskussionerna om Mariestad BOIS. Nu är han tillbaka! Det finns en årlig tradition i Mariestad som utspelar sig under studentdagen. Den går ut på att elever i andra ring cyklar omkring iklädda svarta kavajer, hattar osv. och "kastar ut" studenterna ur skolan. Kort och gott ett uttryck för människans limiterade intelligens. Givetvis har den gode Krabe ett och annat att säga om detta, baserat på autentiska upplevelser. Åh, vad jag önskar att jag kunde uttrycka mig som Göran och att det som hände honom hänt mig, då hade jag skrivit exakt på samma sätt. Från den 27 juni:

"Be om ursäkt utkastare!

Jag tror min själ att de så kallade ”Utkastarna” som under studentdagen cyklar runt på stan till viss del misstolkat sitt uppdrag. Det som de är menade att göra är att kasta ut studenter ur skolan, och inte vanligt folk ut i gatan! Under fredagseftermiddagen hade jag tagit mig ut att besöka det lokala antikvariatet vilket inte ligger långt från min bostad, men bara under den korta stäckan hann jag omköras av tre följen cykelburna, svartklädda ungdomar som såg det som högsta nöje att pressa mig och min rullstol allt närmre trottoarkanten. Tilläggas bör att samtliga representanter för respektens förgängelse var synbart gravt indoktrinerade i rusdryckens våld. Chockad blev jag tvungen att vända om hemåt för att ta igen mig en stund. Ett par timmar senare vågade jag mig ut att försöka igen, då jag höll för säkert att faran var över. Men hinner jag mer än tio meter innan jag åter i det närmsta anfalls av tre vinglande velocipeder, besuttna av vrålande ligister. Under den tid vi möttes på trottoaren blev jag spilld alkohol på, fick björkris i mitt rullstolshjul samt ett antal hånskratt riktade gentemot min person. Jag anser denna tradition vara ett sår på dygd och anständighet och att detta måste åtgärdas å det snaraste. En skriftlig ursäkt här på Mariestadstidningens insändarsida från ansvariga för Utkastartraditionen vore en bra start.

Göran K. Krabe"

Tilläggas skall att den ursäkt som efterfrågas inte synts till. Skandalöst om ni frågar mig!

Tävling!!!

Det visade sig att det fanns verkliga kulturskatter att finna i min gamla hårddisk. Då jag satt och tittade igenom gamla filer hittade jag tre Word-dokument vilka gjorde mig mycket glad. Det var så att jag samt två goda vänner vid namn Martin och Olle ofta diskuterat Per Gessles uselhet. Jag har för mig att det här var i samband med släppet av hans skiva "Mazarin".Hur som helst skrev vi varsin låttext där syftet var att få den i ett så Gessle-liknande stuk som möjligt. Först och främst var det givetvis svårt i det avseende att man var tvungen att såra stoltheten genom att sänka sig till en lägre nivå än vad alla (inte bara skrivande) människor är vana vid. Men vi tog mod till oss och fick fram varsitt resultat.Jag tänkte nu utfästa en tävling här på bloggen som går ut på att jag presenterar samtliga tre låttexter varefter de som möjligtvis läser detta har möjlighet att rösta på vilken av dem som bäst skulle passa in på ett Gessle-album. Jag väljer att inte redogöra för vem av jag själv, Martin eller Olle som skrivit vilken text förrän röstningen är över då denna tävling är för viktig för att avgöras av eventuellt jäv. Hör av er till mig (på vilket vis som helst: msn, bloggkommentar, mail (eric.westlund@hotmail.com) osv.) och redogör för vilken ni anser är mest Gessle-anpassad.Tävlingen pågår till och med midnatt mellan tisdag och onsdag. Efter detta kommer jag att lotta ut en vinnare bland de som röstat på den vinnande texten (för att förtydliga: den med flest röster). Första pris är en låda mazariner.Kom nu ihåg att när ni bedömer texterna så är det viktigt att ni tar i beaktande de drag som karaktäriserar en typisk Gessle-text: De käcka nödrimmen, de ologiska nonsensutropen samt den där charmiga talanglösheten. Mycket nöje!

Bidrag nr. 1: "Kan det vara så lätt?"

Åh, vi sitter på mitt rum
Och jag har inte ett hum
Åh, jag känner mig lite dum
Men mitt hjärta säger bara Brum!
Jag är ensam med dig
Men jag får bara ur mig ett "Hej"
Ska vi göra en kul grej?
Det är perfekt, kille och tjej!

Refr:
Två själar möts (åh åh åh)
Och man känner en stöt (ah ha ha)
Kan det vara så lätt?
När det känns bra på varje sätt!
Ja, det känns bra på varje sätt
Åh, det känns bara så hett

Låt oss inte spela dumma
På det måste vi ju tumma
Nu kan vi inte längre vänta
Klockan har redan börjat klämta
Så vi tar av oss våra linnen
Sekunden sitter ju på pinnen
Vi släpper loss allting nu
Tills våra hjärtan går itu

Två själar möts (åh åh åh)
Och man känner en stöt (ah ha ha)
Kan det vara så lätt?
När det känns bra på varje sätt!
Ja, det känns bra på varje sätt
Åh, det känns bara så hett

Na na na na naaa
Två själar möts

Bidrag nr. 2: "Höstbetraktelse (...mina ögon)"

En dag i november, när löven försvann
Såg jag på gatan en nyvaken man
Han vandrade längs med torget fram
Som genom håret en kam
Då plötsligt bakom ekens stam
Såg jag dig, ba-dam ba-dam

Refr:
Du sa...
Titta hit, titta dit, det spelar ingen roll
Jag är kvar på din iris i både dur å moll
Res iväg, spring ett lopp, hinder eller maraton
Hur du än flyr kan du aldrig glömma mina ögon

Hemma på kvällen, en kopp te på bordsskivan
Jag hoppade till, ett ljud från dataskrivar'n
Ut kom en lapp där det stod att jag slapp
Hjärtats glapp om jag bara var rapp
Jag sprang ut ur min trasiga port
Och försvann ut i natten fort

Du sa…

Titta hit, titta dit, det spelar ingen roll

Jag är kvar på din iris i både dur å moll

Res iväg, spring ett lopp, hinder eller maraton

Hur du än flyr kan du aldrig glömma mina ögon

Tre år senare och jag minns ännu
Hur pulsen frustat som en finsk bastu
Då fick jag plötsligt se dig bakifrån
Hur du satt och filosoferade vid ån
Ba-dam ba-dam igen, min gamle vän
Jag släpper dig aldrig mer har jag på känn

Och jag sa…

Titta hit, titta dit, det spelar ingen roll

Jag är kvar på din iris i både dur å moll

Res iväg, spring ett lopp, hinder eller maraton

Hur du än flyr kan du aldrig glömma mina ögon

Bidrag nr. 3: "Förra sommaren"

Jag går i skogen, och tänker på dig
Himlen spricker upp, och liknar en tjej
Solen skiner ner, mina skor doftar regn
Jag vill hem och krypa ner, med dig i min säng

Refr:
Förra sommarn (med dig)
Jag var lycklig (med dig)
Förra sommarn (vi två)
Vi tillsammans (du o ja)

Ut på vägen kör en bil förbi,
Micke och Pernilla, dem kände vi
I fram sitter barnet, som vi kunde fått
Jag tänker på dig, och tiden som gått

Förra sommarn (tog slut)
Jag är ensam (var minut)
Förra sommarn (tog slut)
Jag är instängd (och vill ut)

När jag kommer hem, lyser plankorna gult
Mitt hus är gammalt, du sa det var fult
Jag vill inte flytta, jag vill inte bort
Det är här jag är född, det är det liv jag har fått

Nästa sommar (kommer snart)
Denna våren (glöms bort)
Nästa sommar (nya minnen)
Na na na na, åh åh

Na na na na, yeah yeah

Det var de tre bidragen. Jag måste säga att jag är glad att jag själv inte kan vara med och tävla då det måste vara en oerhörd utmaning att välja ut ett av tre så excellenta alternativ. Hoppas dock att ni vill deltaga.

Fria ord part 12

Jan Dahlberg är tillbaka, nu med en ny vendetta. Är man en sådan eldsjäl som denne man behöver man sin sömn. Nu har jag tyvärr missat att notera datumet på följande insändare gick att läsa, men det är väl egentligen tämligen relevant. Det hederliga Dahlberg-chiffret (tänk versaler) är ju ändå det man vill åt.

"Väck inte Dahlberg

Tre (3) nätter i rad har jag nu bryskt vaknat av buller och bång från torget. Såhär i sommartid med värme och kvalm är det nästan ett måste att sova med öppet fönster, och därför blir det extra jobbigt då det ständigt spelas hög musik utomhus om nätterna från bergsprängare och bilstereor. Det som främst spisas är så kallad hiphop-musik och utan att lägga någon värdering i detta så är den ganska högljudd. Jag vill härmed be er kvällspigga att tänka på oss morgonmänniskor och sänka volymen lite då ni slår på Nas, Eminem, Gonza, Roscoe, Eastsidaz, Raekwon och allt vad de heter. Jag är ingen musikhatare men var sak har sin tid på dygnet. Väck inte den Dahlberg som sover.

Jan Dahlberg"

Han ligger mycket nära en anmälan om hets mot folkgrupp nu, det vill jag lova!

Fler mästerverk från språkmagikerna

Jag hittade ett par gamla "print screens" när jag rensade datorn. Jag kände att jag inte hade hjärta att låta dessa gå till spillo för eftervärlden. Det här är en gåva från mig till alla självföraktande människor. Titta, ni är inte sämst!

Svek

Jag gjorde precis en fasansfull upptäckt. Jag satt nyss och plöjde igenom en av Johan Olof Wallins diktsamlingar. Jag håller Wallin som en av mina "favoritskalder" och fick därför i det närmsta hjärtsnörp då jag stöter på följande strofer ur stycket "Höbärgningen":

Hör hur i marken det skrattas, det sjunges, det bölas!
Varje har fått sitt bestyr, och ingen vill svika.
Flickor med räfsor, gossar med liar, oxar med hölass
hava sin olika ton, men glädjen är lika.

Att rimma "bölas" med "hölass" är bland den lägsta form av versmakeri som tänkas kan. Det är nästan så att Per Gessle bara framstår som värdelös i jämförelse. Jag känner mig för tillfället fruktansvärt smutsig efter att ha proklamerat Wallin som en av de främsta och jag ser det som att hans ande stigit upp och satt en kniv i ryggen på mig.
Jag kräver härmed en postum ursäkt för att låta udda vara jämnt. "Dödens engel" anser jag fortfarande innehålla den bästa lyrik som författats men nu tvingas jag ställa mig aningen tveksam inför dess presumtiva briljans.

Fria ord part 11

Innan studenten i år hade man satt upp de rosa skyltar lite här och var som förkunnade hur fel det är att köpa ut alkohol till ungdomar. Dessa verkar ha givit gensvar. Den 26 juni (vilket förvisso var efter studenten) infann sig följand insändare i Mariestadstidningen. För att (till fullo) uppskatta denna bör man ha läst "Gösta Berlings saga" av Selma Lagerlöf:

"Alkoholen är sannerligen ett gissel

Jag vill bara säga att jag håller med signaturen "Tycker levnadsglad nykterist". Alkoholen är sannerligen ett gissel så det är av yttersta vikt att du tar upp frågan (om den skadliga alkoholen. Min anmärkning) till ytan. Jag har själv väldigt tråkiga minnen av alkoholen från min ungdom, då jag hade svårt att kontrollera mitt behov, förmodligen mycket till följd av hur lätt det var att få tag på rusdryck. Jag förlorade både arbete och hem för ett tag. Nu mår jag dock hur bra som helst och jag hoppas att den här kampanjen mot att köpa ut sprit till ungdomar leder till att många klarar sig undan de fasor som alkoholen kan ställa till med.

G. Berling"

Fnizz

Fria ord part 10

Ekudden och dess strand synes vara ett återkommande tema i insändarna till "Fria ord". Så även följande som tas i in i Mariestadstidningen den 29 maj i år.

"Håll rent vid Ekudden

Jag och några vänner hade tänkt oss en trevlig picknick i söndags vid Ekudden.
Vi kom dit och skulle lägga ut vår filt och sätta oss, men tji fick vi! Det gick knappt att hitta en enda fläck som inte var nedskräpad.
Det var rester av engångsgrillar, fimpar, glasspapper och allsköns snusk på backen.
Vi som bara hade tänkt att ta det lugnt, slå en macka och njuta av det fina vädret. Nu blev våra söndagsplaner förstörda.
Det tillhör faktiskt folkvett att plocka upp efter sig! Tänk på det, så får vi alla en trevligare sommar.

Margit med vänner"

"En vanlig, torr, klagande pensionär" tänkte jag då jag läste detta, men döm om min förvåning då jag samma dag blir varse innebörden av att "slå en macka". Det fungerar nämligen som slanguttryck för att injicera narkotika! Beroendet går sannerligen uppåt i åldrarna. Mycket skrämmande!

Nu är måttet rågat, Christensson!

I eftermiddags erhåller jag ett e-mail som jag valt att visa upp här ovan. Mycket chockad läser jag hur Johan Christensson väljer att attackera mig med av mig icke uppskattade tillmälen. Dessutom avslutar han med att rikta ett hot direkt gentemot min person, något som jag tar mycket illa vid mig av.

Trodde ni att det var illa nog? Tänk om! Samme Christensson gör i sin blogg (detta berg av avskräde och språklig undermålighet: http://blogg.aftonbladet.se/24586/) ett antal utfall gentemot mig. Han anklagar mig först och främst för att förfölja honom, vilket givetvis är helt befängt. Tror han verkligen att jag inte har bättre saker för mig än att ligga och lura vid hans hem (vilket förvisso besitter en mycket smakfull arkitektur)?

Han försöker också förneka att vi skulle varit bekanta innan denna fejd tog sin början. Christenssons minne är uppenbarligen långt ifrån vad det varit då jag kan bevisa att vi vid flertalet tillfällen idkat ömsesidigt uppskattat samkväm.

Avslutningsvis går Christensson hårt åt min klädsel och i långa loppet mitt modemedvetande. Detta borde jag inte ens svara på, men jag tror att Christensson tenderar sluta anmärka på allt vad klädstilar heter när jag här och nu påminner honom om att jag har ett karaktärsvittne - en P. Polvela - som kan bekräfta att Christensson själv ideligen ikläder sig 70-talskreationer. Jag säger bara: "Öh, just det, förra århundradet ringde och vill ha sin image tillbaka."

Samme P. Polvela kan också gå i god för att Christensson påpekat att en kvinnlig flanör varit mycket attraktiv, men att det senare visat sig att denna person var av manligt kön. Jag tycker att detta talar sitt tydliga språk om min antagonists personkännedom.

Såååå, vad har du nu att säga?

Tankar

Det här kan bli svårt, men det är tänkt att följande inlägg skall vara helt fritt från både ironi och sarkasmer. Jag kan dock inte garantera någonting.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2873594.ab

Nu är det snart dags för rättegången mot Anders Eklund i det berömda "Engla-fallet". För det första visar den allmäna uppståndelsen gentemot detta fall att svenska folket uppenbarligen är relativt fascistiskt och anser människan sjunka i värde ju äldre hon blir. Men jag kan väl - dock en aning motvilligt - erkänna att jag kan förstå att folk blir upprörda då allt som oftast okända barns uppenbara epitet onekligen framstår vara oskyldighet och livsglädje.
Det viktigaste här är hur modern Carina Höglund smaklöst nog väljer att ta varje tillfälle i akt att gagna sin situation genom mediauppbådet efter hennes dotters död.
Citat från artikeln: "Carina Höglund försöker att inte prata mer om dottern. Hon är rädd för att förlora kraft."
Definitionen av "hyckleri" har uppenbarligen gått henne om intet. Jag vill mena att hon med att uttrycka det som citatet ovan meddelar på ett vis erkänner att hennes påtryck och engagemang till att göra allt kring Englas död officiellt i grund och botten syftar till just hennes gagnande av situationen. Skulle hon inte vilja påminnas om skeendet tror jag det legat mer i hennes intresse att stävja all form av uppmärksamhet istället för att gå i bräschen för bland annat en direktsänd begravning, vars blotta idé givetvis stinker smaklöshet. Det vidrigaste av allt tenderar nog ändå vara den uppstartade fond vars syfte inte ens från början var bestämt. Numera säger man att: "Fondens syfte är att täcka omkostnader som uppstod under sökandet efter Engla och för att hjälpa familjen, och den kursgård mamman driver, den närmaste tiden. Överskott går till verksamheter som hjälper familjer i kris. "
Mer rakryggat och ärligt hade varit att säga att "Givetvis är Engla viktigare än pengar, men nu när hon ändå är död så är det väl lika bra att göra vinst på det? Hon kommer ju i vilket fall inte tillbaka."
Självgodhet åsido, men hade jag inte varit öppen nog att se sak för sak och person för person så hade Carina Höglund (och även en stor del av svenska folkets trångsynthet/fascism sett till att Englas eftermäle för evigt klingat med avsmak i mina öron.

"Föreställ dig allt hat och all hämndlystnad som under åren byggts upp..."

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/musik/article2856022.ab?service=print

Under länken kan man läsa om hur kvasimusikern och ramsmakaren Basshunter tillägnat en låt till en av Aftonbladets reportrar vid en intervju. Ett utdrag ur texten:

”Camilla om du börjar frysa
kan du få komma hit och mysa
så ska jag värma dig i natt.
Camilla om du vill kramas
så ta av dig din rosa pyjamas.
Camilla, vill du jag ska pilla,
okej, då ska jag paja din frilla.”

Jag undrar om det finns någon människa som vid treårsåldern skrivit en liknande text som inte av skam tagit livet av sig när han/hon tjugo år gammal grävt fram den ur barndomslådan.

Basshunter nämner i artikeln att han kände för att göra något "kul". Vi säger väl så. Då Basshunter varit god nog att tillägna denna låten till Aftonbladets reporter känner jag att det är på tiden att han får en gengåva. Därför slår jag nu på "Tvåfaldig vikt är en styggelse för Herren" med Woods of Infinity - från deras skiva "Ljuset" - och tillägnar Basshunter den texten. Då kan jag med att låta udda vara jämnt för det han utsatt mig för.

Fria ord part 9

Ni kanske kommer ihåg Jan Dahlberg som tidigare förekommit här i följetongen. Då var han upprörd över den graffiti (vilket han nu dessutom lärt sig stava till) som förekommer runtomkring Mariestad. Tyvärr verkar inte hans fridens banemän gett med sig, ty torsdagen 29 maj ryter blir han tvungen att ryta till igen. Ni kanske kommer ihåg att Dahlberg - medvetet eller ej - begagnade sig av ett "chiffer" vilket visar sig igen i följande insändare, det är exakt samma princip som senast, men nu tänker jag inte hjälpa till att fetstila bokstäverna. Behöver ni en påminnelse så ta en titt på "Fria ord part 5".

"Dahlberg ger sig inte

I en tidigare insändare hade jag räknat upp några ställen i och rumtomkring Mariestad som besudlats av graffiti. Jag har efter detta fått höra kommentarer om att jag borde ”ha något bättre för mig” än att hålla reda på detta. Men min motfråga är då: Bör inte de som sprejar och förstör se till att ha något bättre för sig? Jag tycker i alla fall inte att det är fint att se skadegörelse på Strandvägen, Industriområdet, Ekudden, Grangärdet, Hamnen, Esplanaden, Isstadion, Leksberg och så vidare. Tills det att de som förstör för oss som tycker om att vandra och betrakta den vackra stad som Mariestad faktiskt är så kommer inte heller Dahlberg att ge sig.

Jan Dahlberg"

Fy säger jag! Nu börjar han nästan gå för långt!

Publicity stunt

Följande adress leder till en blogg som tillhör min gode vän Johan Christensson: http://blogg.aftonbladet.se/24586/

För det första är det idag svårt att uppmärksamma sina bloggar, då det råder en inflation av dylika överallt på internet. Man måste därför med alla medel försöka tillskansa sin egen blogg intressanta ämnen och skeenden. På grund av detta har jag och Johan nu kommit överens om att starta en så kallad "beef" med varandra. Vi tror att en sådan i längden kan röna ett allmänintresse till våra bloggar. En annan anledning kan vara att vi kanske känner att vi kommit lite väl otäckt nära varandra på sista tiden (något som endast två män kan förstå innebörden av) och att vi har svårt att distansiera oss till detta. Kanske kan en bloggfejd få upp lite heta känslor och fjärma oss något.
Därav säger jag: Kom igen Christensson, nu kör vi utav bara helvete!

Jag inleder härmed fejden genom att be er läsare noga se över bokstavskombinationen i namnet "Johan Christensson". Om ni tittar efter riktigt ordentligt så märker ni att namnet häpnadsväckande nog är både ett anagram och ett palindrom för "Satan skall frälsa oss". Jag anser därför att vi alla måste ta vårt ansvar och stävja denne Christensson och hans budskaps framfart. Börja genom att gå in på hans blogg (adressen högst upp i inlägget) och skriv en kommentar om att ni gärna ser att han helt och hållet avsäger sig rätten att vistas på internet. Ett annat alternativ är att starta en namnlista medelst kedjemail och försöka få så många som möjligt att skriva under. Allt detta är givetvis för barnens bästa!

Fria ord part 8 (Tack ska du ha)

Följande meddelande intogs i Mariestadstidningen den 29 maj 2008, fast inte (likt de andra i följetongen) under Fria ord-sidorna. Varje torsdag finns en tackspalt i tidningen - under rubriken "Tack ska du ha" - dit människor kan skicka en hälsning till någon som gjort dem gott.
För att (till fullo) uppskatta följande epigram bör man ha läst "I väntan på Godot" av Samuel Beckett:

"Tack
Vladimir och Estragon för Ert tålamod. Nu behöver ni inte vänta mycket längre. Snart kommer jag. Ses!
Hälsningar Godot"

Jag tror att många Beckett-fans blev eld och lågor och jag väntar själv med spänning.

Jag talar ut

Det finns ett utbrett problem i vårt samhälle av idag. Ett ymnighetshorn av falskhet och bevarad samvetshållning. Jag talar naturligtvis om käckhet. Detta är ett så mycket större gissel än vad man vid första eftertanke oftast föreställer sig. Människor använder sig av käckheten endast i syfte att gagna en behaglig egenkänsla och det är inte direkt så att man skulle anse sig missnöjd skulle de intryck man är ute efter att ge också avspegla sig i ett skenbart eftermäle. Käckheten brukas inte på något vis i syfte att gälda ett trevligt bemötande från en medmänniska - även om det av vissa säkerligen kan uppfattas så - på annat sätt än att denne möjligtvis lämnar situationen med en god smak i munnen.
Jag förespråkar inte på något vis att vi skall hålla en otrevlig ton gentemot varandra i vardagen, men det kan nog vara på sin plats, av respekt för andras känslor, att hålla en mer rak men ändå andaktsfull profil.
Jag må vara något av en hycklare i denna fråga då jag själv enligt uppgift setts gå upp i tonläge och lägga till ett "tyvärr" efter irrelevanta frågor eller påstående som endast krävt simpelt ett "ja" eller "nej". Men jag vill härmed be om ursäkt till de som blivit utsatta för sådana verbala bärsärkarhandlingar från min sida, och jag hoppas att det här kan leda till att fler som känner sig skyldiga träder fram i ljuset och erkänner. Det skall sägas att jag redan känner som att en börda fallit från mina tidigare käcka axlar.

Fria ord part 7

Otäcka saker är i görningen i Mariestad uteliv. För att (till fullo) uppskatta följande insändare bör man ha läst "Dvärgen" av Pär Lagerkvist.
Från den 23 maj 2008:

"Tablett i glaset

Jag vill som en varning till andra berätta vad som hände mig på ett uteställe här i stan förra veckan. Jag satt vid ett bord med mitt glas då jag av olika anledningar blev tvungen att gå iväg en kort sväng. Jag kom tillbaka alldeles strax och såg då hur en liten man la ned någonting, som såg ut som nån form av tablett, i mitt glas varpå han snabbt försvann ut från stället. Detta var mycket obehagligt, och vem vet vad som kunde ha hänt om jag inte sett händelseförloppet. Att sånt här förekommer i större städer har man hört talas om, men i lilla Mariestad, det är obehagligt att veta!
Jag vill helst inte uppge mitt riktiga namn såhär öppet, men mitt tips till alla är att se upp och aldrig lämna era glas utom synhåll, speciellt eftersom den lille mannen nu kom undan.

Don Riccardo"

Obehagligt var ordet! Tur att Mariestadstidningen är så mån om invånarna i staden, inte bara genom det att de tog in sagda insändare utan den 28 maj - det vill säga en knapp vecka senare - går att läsa en artikel med rubriken "Ovanligt med drink spiking i Mariestad". Den är mycket lång och utförlig med uppmaning om att hålla koll på sina drinkar samt hur man kan upptäcka om något lagts i glaset. Av inledningen på artikeln att döma kan man dra slutsatserna att ovanstående insändare stått som inspirationskälla:

"I förra veckan skrevs en insändare till MT om att en man sett en okänd person pilla ner en tablett i hans ölglas.
Drink spiking, som fenomenet kallas, förekommer främst i storstäder. Men polisen i Mariestad uppmanar ändå allmänheten att inte lämna sina drinkar obevakade.
"Jag satt vid ett bord med mitt glas då jag av olika anledningar blev tvungen att gå iväg en kort sväng. Jag kom tillbaka strax och såg då på långt håll hur en liten man la ne rnågonting, som såg ut som nån form av tablett, i mitt glas varpå han snabbt försvann ut från stället. Detta var mycket obehagligt, och vem vet vad som kunde ha hänt om jag inte sett händelseförloppet", så skriver mannen, som vill vara anonym, i sin insändare till MT."

Skönt att se att man verkligen tar dessa problemt på allvar och att de förs upp till ytan.

Att bl8 en J1edålig 3nd

Nu måste vi alla vara överens om att man inte kan bli anklagad för att vara fascist bara för att man anser rubriksättarna på Sportbladet vara lägre stående människor. Att väva in siffran sju i ordet "sjukt" (rubriken här ovan är förmodligen den 100:e i raden där detta upptåg brukats) är numer ungefär lika roligt och originellt som att se Robert Gustafsson låtsas spy genom att hosta och se plågad ut.

Fria ord part 6

http://www.youtube.com/watch?v=XoONj73MPIA

På länken ovan kan man se ett inslag från TV3:s program "Diskutabelt" där Tom Hjelte får frågan hur långt man kan gå inom journalistiken varpå han anser att om man bara har bra skor kan man gå hur långt som helst. Dock verkar han mena detta på ett mer bokstavligt sätt än vid första anblick. Torsdagen den 22 maj får man nämligen via en insändare i Mariestadstidningen veta att denne Hjelte är en riktig hurtbulle, samt att han förvånansvärt nog flyttat till Mariestad.

"Plocka upp efter era husdjur!

För ett tag sedan så diskuterades på den här sidan om folk som inte plockar upp efter sina hundar, men jag känner att det måste tas upp igen. Jag går väldigt mycket och långt och ser ofta efterlämningar av tidigare nödiga hundar. Detta är inte alls trevligt.
På grund av att jag går såpass mycket som jag gör så ser jag till att ha bra skor på mig och det har hänt flera gånger att jag fått dessa i det närmsta förstörda efter att ha trampat i hundspillning. Jag vet att många med mig tittar snett på det här problemet som inte borde vara svårt att lösa.
Jag som gångtrafikant vädjar härmed till hundägarna i staden: snälla, plocka upp efter era husdjur.

Tom Hjelte"

Den gamle skvallerjournalisten får dessutom den 2 juni medhåll av signaturen "Angelica Modig" som börjar sin insändare rubricerad "Sätt upp fler tunnor för hundbajs" med "Jag håller med dig Tom Hjelte att man ska plocka upp efter hunden."

Jag gläds med Hjelte att han numer tillåts diskutera viktiga samhällsfrågor utan att behöva attackeras av rasistiska tillmälen. Jag önskar Hjelte och hans skor lycka till i fortsättningen.

Ju sämre historier desto fler skratt?

I gårdagens aftonblad går att läsa följande om komikern Björn Gustafsson:

"Gustafsson har tagit ledigt resten av sommaren på grund av utmattning.
– Jag tror att ledigheten har gjort honom väldigt gott, säger My Stroebaeck, Gustafssons presskontakt.
Sommarlovet fortsätter juli månad ut. Sedan fattas ett nytt beslut om time-outen ska fortsätta."

Direkt då jag läste detta förfasades jag till viss del då jag anser Björn Gustafsson vara den förmodligen sämsta komiker jag sett (noteras skall att jag här iofs inte inkluderar t.ex Pia Johansson, Özz Nujen och vissa andra ur Sveriges så kallade "humorelit" då de står under just benämningen "komiker"). Men just i denna tanke blev jag till att reflektera en smula över det här med definitioner. Är det verkligen rättvist att kalla Björn Gustafsson för värdelös komiker om man ser till kraven från hans målgrupp dvs. svenssons som anser det tokroligt att låtsas vara berusad oavsett en obefintlig skådespelartalang? Trots sina otaliga brister vad gäller allt som kan relateras till talang så mottags han trots allt varmt av just denna målgrupp som faktiskt är den dominerande bland Sveriges TV-tittare. Allt tror jag egentligen handlar om efterfråga och att tillfredsställa de (i det här fallet oerhört banala) behov som hos publiken finns. Om man ser det ur det perspektivet så kan man med lite god vilja istället dra slutsatsen om att Björn Gustafsson är ganska smart. Om publiken söker undermålig och lättillgänglig underhållning - som dessutom är avsevärt lättare att prestera och genomföra - så är det självklart att han ger dem detta. Det vore egentligen ganska dumt att inte ta tillfället i akt. Mindre arbete = mer lön eller tvärtom. Välj själv?
Nu är jag förvisso övertygad om att det i det här fallet de facto snarare handlar om bristande förmåga än ett smart förhållningssätt från Gustafsson, men jag fick mig i alla fall en intressant inre dialog.

Officiell ståndpunkt

Jag tog i ett tidigare inlägg upp det här med de putslustiga rubriksättarna på Aftonbladet. För att förvissa mig om att även de som inte insåg sarkasmerna i det inlägget skall vara säkra på min ståndpunkt så konstaterar jag här officiellt att ansvariga för bilder dylika den här ovan på ett rakt sätt definierar gullig men fortfarande obönhörlig inkompetens.

Fria ord part 5

Måndagen den 19 maj fanns följande insändare tillgänglig för läsare av Mariestadstidningen. Man kan tycka att dess innehåll är relevant eller ej, men det jag mer intresserar mig för är om författarens intention varit att få in ett dolt budskap i det hela eller om han helt sonika gjort det undermedvetet. Jag väljer att förse vissa bokstäver med fetstil (något som inte förekom i tidningens version av insändaren) så får ni avgöra själva.

"Evinnerligt trött på grafitti

Nu är jag så evinnerligt trött på all så kallad grafitti som förekommer på bland annat elskåp, väggar och plank både i och runtomkring staden. Inte nog med att det förfular omgivningen, det är vi skattebetalare som får lätta på plånboken när det hela skall tvättas bort. Och vad hjälper det när det ändå ser likadant ut bara några dagar senare. Det kanske verkar fånigt och överdrivet men jag har den senaste veckan lagt på minnet och spaltat upp samtliga ställen jag skådat grafitti på, mest i syfte att visa på hur utbrett det är: Norra vägen, Ymsens badstrand, Södra vägen, Västra vägen, Ekudden, Nyestan, Snapen, Karlsholme, Alhagen, Radbyn.
Det är tio ställen runtomkring hela stan, och det här är förmodligen bara en liten del i mängden. Jag har då inte lust att betala för saneringen med mina skattepengar, och jag tror att det är fler än jag som känner likadant.

Jan Dahlberg"

Så, vad ska man tro. Har Dahlberg i och med detta pekat ut sina gärningsmän eller är det hela endast en slump?

Jag vet inte vad jag fiskar efter

Ytterligare en allitterationsberättelse för den det må beröra.

Fiskare Fredrik Fahlström framlade fredagens förvaltade fångst för framgångsrike fiskhandlare Filip Falk. Fiskare Fahlström föreslog framfusigt förlikningen för fiskhandlare Falk: ”Femhundra.”
Falk förnimde Fahlströms falskhet från förra fredagen: Fem förnäma fiskaffärskunder förfärades framför fiskhandlare Falk: Fänrik Fingal Franzén fann forellerna frunktansvärt fadda, fiskal Folke Feuk fick feber från flundran, fiskleveroljan förolyckade fanbärare Findus Fants familj fatalt, folkskollärare Freja Fritzelius fothud flagnade (fjällallergi), flugor förpestade fru Fia Fausts flygfiskar.
Fiskhandlare Falk förkastade fiskare Fahlströms förslag.
”Förbannade filur!” förkunnade Falk förargat. ”Försvinn från fiskaffären!”
”Förlåt.” fick Fahlström förläget fram, fann förnedrat företagets förgängelse.
Fiskhandlare Falk funderade: ”Fahlström fungerar förutom filurerierna framgångsrikt för försäljning.”
”Fahlström!” framförde Falk. Fahlströms fjät falnade. ”Finner Fahlström framtidsintresse för försäljning för fiskaffärens företag?” frågade Falk.
Fahlström famnade Falk förbrödrande.
”Fantastiskt!”
”Fina fisken!”
Framgångssagan Falk/Fahlströms formation förankrades formellt.

Ryter dam

Är Sveriges befolkning så måna om att ständigt utveckla sina instinkter att de tar till vad medel som helst, vare sig det går ut över fröjdfulla medmänniskor eller ej? Jag drar mig till minnes en historia från min gymnasietid. Vår klass åker på studiebesök till ett museum i Skara har jag för mig det var. Vi delas upp i två grupper enligt könstillhörighet att studera muséer och dess interiör på eget bevåg. Vi män blev av någon anledning klara före "de andra" och satte oss i muséets café att spela en omgång kort. Vi var endast sju stycken och muséet var i denna stund inte befolkade av några andra människor än vi, borträknat personal. Spelet tog vid och viss mild kakofoni bestående av glädjeyttringar över hemkammade stick samt dystra suckar av besvikelse kan eventuellt ha nått öronen tillhörande damen vid cafédisken.
"Ursäkta, men kan ni dämpa er lite?" Utbrister hon plötsligt.
Vi ber uppriktigt och artigt om ursäkt och lovar att vi ska vara tystare. Vi fortsätter spelet och håller av respekt vårt löfte till cafédamen. Ett par minuter passerar under vilka damen hinner med både att klia sig i pannan samt betrakta ett dammkorns sorgfyllda färd från skänken ned i papperskorgen. Så vänder hon åter sina blickar åt vår numera vördnadsfulla samling och tar bistert ton åter en gång:
"Är det förresten någon som lovat er att få sitta här och spela kort?"
Det kan bara funnits en enda anledning till att nyss nämnda citat togs i bruk, det att Jantelagen i hennes gener stigit ytterligare nivå och jovialiskt men bestämt fått henne att inse att såvida hon själv inte är road så ska ju för allt i världen inte heller andra folk få vara det. Smått irriterad förärar jag henne ändå med ett svar, om än sarkastiskt.
"Vi visste inte att man behövde få lov för att spela kort. Fast vi kanske stör de övriga gästerna?" säger jag och blickar ut över den relativt stora lokalen som gapar mer tom än mitt centra för schlagermusik. Det fnissas till i sällskapet och damen ger sig iväg backstage (köket), röd av ilska.
Om damen skulle läsa detta inlägg och ha någon annan anledning till sin fientlighet gentemot kortspelande gentlemän än ovan nämnda så får hon gärna höra av sig. Jag har trots allt inte hittills än tagit i beaktande att risken för att någon nära anhörig till henne avlidit i en tragiskt vändåtteolycka ändå är ganska överhängande.

Fria ord part 4

Mariestad vill helst av allting framstå som den ultimata sommarstaden med allt vad det medför. Den 14 maj var det säkerligen många på kommunen som tog åt sig då följande insändare gick att läsa i den lokala tidningen:

"Ett stort tack till Mariestad

Jag vill härmed sända en ros till staden Mariestad. Vi i familjen spenderade helgen på Ekuddens camping och vi är alla ense om att det var den trevligaste helgen på mycket länge.
Förutom stadens fina läge vid Vänerns rand som inbjuder till ett härligt dopp så fanns det något som samtliga i familjen kunde roa sig med. Barnen tog sig en minigolfrunda mellan baden och frun uppskattade shoppingmöjligheterna inne i centrum samtidigt som jag själv åtnjöt gatornas blomster.
Varmt väder, trevliga människor och ett brett nöjesutbud, tack för detta! Vi återkommer till denna härliga stad, var så säkra.

Familjen Andersson
Helsingborg"

"Jaha", kanske man kan tänka nu. Vad var det för lustigt eller speciellt med den här insändaren (då det trots allt är dylika jag ämnar återge i denna följetong). Jag kan då bara meddela att när man på 30- och 40-talet talade om gatornas blomster så åsyftade man de glädjeflickor som förekom främst i Stockholm. Herr Andersson verkar således haft god jaktlycka på sin semester.

Bara ben

Claes Eriksson gör en monolog kallad "Bara ben" som finns att beskåda på följande länk: http://www.youtube.com/watch?v=foj9TYpWAlU

Jag satt ikväll och roade mig med en liknande alliterationsövning, fast på bokstaven A. Den blev inte på långa vägar lika lång (eller bra) som Erikssons, men jag lägger upp den i alla fall och hoppas att någon kanske uppskattar den. Eventuellt blir det till att lägga upp fler, om inspiration ges:

Alliterationsacne

Anders Apelqvist ansade andaktsfullt ansiktsbehåringen. Allsköns acne amputerades aningslöst av avklipparens attack.
”Aj!” avkunnade Anders allvarsamt, andades astmatiskt ackompanjerad av avklipparens anfall av avloppet. ”Attans avklippare!”
Anders anmodades att assistera acneblödningen. Av antalet aderton Alvedonburksetiketter anlades ansiktsomplåstringen alldeles anmärkningsvärt asbra.
Ansiktets anrättning acklimatiserades allteftersom acneblödningen avsevärt avtog.
Anders avkände ansiktsomplåstringen allomfattande.
”Ahhh...”, anstod Anders avslappnat. ”Attraktiv anordning!”
Anders anklagade anstiftare av ansiktssmärta – avklipparen – avgränsades anonymt alltmer av avloppet. Anders avskärmade acnens anfallare, angjorde avfallskvarnen.
”Adjö, antagonist.”, avfärdade Anders avslutningsvis, anförd av Alvedoninformation.

Relativt ointressant raljerande angående bloggkoncept kontra produktivitet

Bloggen som uttryckssätt måste jag erkänna hittills varit en mycket positiv överraskning. Det må låta fånigt, men jag ser det nästan redan som att jag lyckats skönja en viss utveckling av min egen person sett till det faktum att jag blivit inspirerad till att författa en delvis självbiografisk roman. Jag tror inte att en dylik idé slagit mig hade jag inte utforskat bloggen som koncept. Jag tror dessutom att bloggen kan samexistera med romanen (vilken nu också påbörjats) och till och med att dessa kan bolla idéer med varandra och restaurera varandras intryck. Jag känner mig tillfreds med det kreativa för första gången på länge (något jag inte avser be om ursäkt för). Jag tackar således de fyra männen med de asiatiska barnen vilka som tidigare nämnts presenterade den situation som fick mig att fundera över bloggandet.

Fria ord part 3

Följetongen fortsätter.

Bakgrundshistoria: Mariestads ishockeylag Mariestad BOIS har nyss kvalificerat sig till Allsvenskan. Dock råder dubier huruvida man kommer att klara av elitlicensen eller ej med tanke på den kärva ekonomin samt den lilla Katrinhallen där man spelar sina hemmamatcher. Detta har friskt debatterats på Mariestadstidningens insändarsida. Onsdagen den 7 maj ger sig en ny aktör in i leken:

"Katrinhallens vuxendagis tydligen extremt viktigt

Nog är det trevligt att Mariestad Bois rönt sportsliga framgångar på sistone. Men ska det verkligen vara kutym för en idrottsförening att parasitera på stadens kulturbudget?

Som förespråkare av aktiviteter som även kittlar den intellektuella nerven har jag länge vurmat för att få till ett krokisällskap. Jag har dock vid mina försök att förverkliga denna dröm konstant stött på patrull från kommunalt håll. Exempel på förslag som aktivt motarbetats är bland annat en nybörjarkurs i kroki förlagd till Ekuddens strand samt en konstfestival på Karlsholme.

Vad ser jag då i tidningen redan dagen efter Mariestad Bois avancemang till allsvenskan? Jo, tydligen är det skillnad på folk och folk i den här kommunen, eftersom det redan diskuteras hur stadens ishockeylag skall kunna finansiera sin allsvenska visit. Det är visst extremt viktigt att hålla Katrinhallens vuxendagis rullande.

En dag tog jag faktiskt mod till mig och gick för att bevittna matchen Mariestad Bois-Örebro i syfte att se om sporten verkligen förbrödrar så som det sägs. Jag har då aldrig sett maken till trams. Det som spelades upp för mina ögon var ett gytter av deformerad förlustelse och dekadens; så kallade vuxna män visade upp en orgie av prepubertala känsloyttringar gentemot motståndarlag och domare. Hur illa än Örebro-klacken uppträdde så ligger nog mycket i deras skanderande av "skitiga bonnläppar".

Man anser alltså att sådana dumheter bör premieras framför sofistikerad underhållning. Skandal!

Det går att dra fortsatta paralleller till staden Örebro - där man främjar riktig kultur i flertalet forum - exempelvis genom folkhögskolor med konstinriktade program.

Å ena sidan tycker jag att man borde ge en del av Mariestad Bois "allsvenska fond" till kulturlivet. Men å andra sidan - det vore väl som att kasta Vänerns pärlor åt svin.

Göran K. Krabe"


Efter en sådan skymf gentemot stadens stolthet låter precis som planerat (oj, det där kan nästan låta som att jag är en av de som ligger bakom namnet "Göran K. Krabe") inte vänta på sig. Redan dagen efter är det någon som vill säga Göran ett och annat:


"Bois hjälper till mer än ni tror

Svar till Göran K. Krabbe (sic) och övriga Bois-kritiker.

Den senaste tiden har det varit en massa skriverier här på insändarsidan i tidningen. Vissa hyllar vårt allsvenska lag, andra inte. Nu tänkte jag som eldsjäl och ståplatssupporter argumentera för att Mariestad Bois är värda vartenda öre kommunen och övriga sponsorer vill skänka dem.

Ishockey är en av Sveriges populäraste sporter, det finns många utövare och publiktrycket är stort. De spelare som spelar i de högsta serierna är stora förebilder för många ungdomar. I Mariestad är det ju många unga killar och tjejer som ser upp till Ronny, Fredrik, Robert och Tomas. De vill vara som dem och kanske en dag också få uppleva denna sagolika stämning som när Bois gick upp i allsvenskan. Svara mig på detta alla Boiskritiker; vem är en bättre förebild för ungdomarna i staden, Tomas Mitell eller någon annan missbrukande eller undernärd musiker/modell?

Att ha ett framgångsrikt lag i en av de högre serierna som bär stadens namn är en otrolig reklampelare. Få reklaminsatser kan mäta sig med det. Jag har besökt många arenor under mitt unga liv och de städer jag gillat har jag besökt ännu en gång. Mariestad ligger vackert där det ligger och kanske någon hockeyälskande familj eller reporter faller platt för staden efter det att den har besökt Katrinhallen. På så vis kan kanske befolkningen öka och därmed skatteintäkterna.

Problemet med att ungdomarna är sysslolösa på kvällar och helger lär också minska nu när vi spelar i allsvenskan. Allt fler ungdomar kommer att söka sig upp till hallen för att ta del av gemenskapen, kärleken och stämningen som faktiskt finns i hallen. På ståplats är vi alla lika och vi står där som en stor familj. Om Bois når framgångar i allsvenskan kanske ungdomarna i staden lämnar sprayfärgen och spritflaskan hemma och ställer sig på ståplats för att sjunga om stora, starka Mariestad.

Göran K. Krabbe (sic), du ville, om jag förstod rätt, se mera konst i Mariestad. Då kan jag tipsa dig om att det finns många vackra konstverk i vår kommun och många små gallerier. När det gäller nybörjarkurser och så låter det inte heller så dumt, presentera din idé för ABF eller Studiefrämjandet. Sen gäller det bara att det finns ett intresse bland invånarna i Mariestad. Men även här vill jag nu dra in hockeyn, den nybildade supporterklubben Oxarna kommer att satsa på mer inramningar kring Bois hemmamatcher, då kommer vi få se vackra konstverk i form av så kallade "två pinnars". Enligt dig är kanske inte läktarkulturen den bästa kulturen som finns. Men den är populär bland oss unga och kan kanske senare få dem att spana på vad du kallar finkultur. Och du - varken spelarna eller vi supportrar är några "skitiga bonnläppar", vi är "tokiga bônner".

Det finns många argument till att Bois är värda vartenda öre, det där var bara några av dem. Jag hoppas att alla ni kritiker ger Bois en chans till, det är stor skillnad på division ett och allsvenskan. Vi ses i Katrinhallen för att heja fram Skaraborgs stolthet till nya framgångar.

#19 Jokkmokk"


Jag tycker personligen att Jokkmokk gav Göran ett ganska ödmjukt bemötande, men tro inte att denne konstens bevarare låter beveka sig. Måndag 12 maj möts man av följande på Fria ord-sidan:


"Dina fördomar klär dig Jokkmokk

Svar till #19 Jokkmok (sic. förmodligen en medveten felstavning då Jokkmokk felstavade Görans efternamn i sin insändare. Obs: min egen anmärkning).

Inledningsvis vill jag säga att dina argument gör mig mållös - eller inte. Du ställer en rak fråga: "Vem är en bättre förebild för ungdomarna i staden, Tomas Mitell eller någon missbrukande eller undernärd musiker/modell." Du ska få ett rakt svar: Jag måste säga att dina fördomar klär dig. Dina kommentarer angående musiker och modeller gör att vi med den goda egenskapen att inte se saker i svart och vitt - för att bruka en eufemism - får vatten på vår kvarn. Trots att din fråga är tämligen irrelevant så kan jag på rak arm lyfta fram en ung och lovande konstnär från trakten som skulle kunna vara en minst lika bra förebild som någon ishockeyspelare: nyansmagikern Karl-Adam Hallstan.

Trogen mitt brukande av eufemismer anser jag att ditt argument att människor skulle upptäcka Mariestad tack vare ishockeyn tenderar bli en aning rumphugget. Enligt samma resonemang borde i sådana fall staden utökas av människor med fäbless för godsaker enbart tack vare Åkes video. Dessutom har jag hört att invånarantalet runt Canvac arena ökat markant av speedwayintresserade...

Det är inte bara dina imaginära familjer som faller platt, utan även dina argument. Du skriver vidare: "På ståplats är alla lika". Tillåt mig fnysa! Du glömmer uppenbarligen en utsatt grupp i samhället vilken jag själv tillhör - nämligen de rullstolsburna. Då jag besökte min hittills enda Mariestad Bois-match blev jag i det närmsta ett med armaturen och fick mottaga både syrliga tillmälen och dömande blickar på grund av mitt lyte. Det är inte vad jag kallar gemenskap.

Jag vidhåller att de kommunala medlen bättre bör disponeras mellan olika intresseorganisationer. Ishockeyn är redan stor; det är dags att lyfta fram konsten. Och kom ihåg: En oxe är inget annat än en pastisch på en viril tjur.

#1 Göran K. Krabe"


Tyvärr blev detta slutet på korrespondensen, jag var nyfiken på vad Herr Krabe hade haft att säga om någon ny ishockeyförespråkare ställt honom mot väggen. Men vem vet, Göran kanske återkommer i andra frågor? Håll utkik efter "Fria ord-följetongen" här på bloggen.

Fria ord part 2

Del två i min bloggföljetong som återger häpnadsväckande insändare på Fria ord-sidan i Mariestadstidningen. Är de här insändarna autentiska eller endast skälmska upptåg av några skojare avser driva gäck med läsarna och redaktionen på Mariestadtidningen?

Idag, den 3 juli, går följande att läsa under "Fria ord" (Nota bene: För att (till fullo) uppskatta detta bör man ha läst "Äcklet" av Sartre):

"Se efter Ekudden lite bättre

Jag tillhör en av de människor som alltid tyckte att kommunens satsning på Ekudden har gagnat Mariestad. Det händer ofta att jag promenerar i området och studerar de vackra husen som slagits upp. Häromdagen beslutade jag mig för att promenera över bron till hamnen och såg då hur fruktansvärt skitigt det såg ut vid brons fäste på Ekuddensidan. Jag hade bokstavligen lera och grus upp till knäna, och blev dessutom smädad av några osnutna ungar i närheten. Men det värsta var ändå att se hur naturen tagit skada av all denna smuts. Jag tycker till exempel om det fina och enkla med en vanlig sten, men när jag tog upp en sådan från lervällingen så blev jag nästan illa berörd. Det var något jag såg och som gav mig avsmak, men jag vet inte längre om jag såg på havet eller på stenen. Stenen var platt, torr på ena sidan och våt och lerig på den andra. Jag höll den i kanterna med vitt utspärrade fingrar för att inte bli smutsig. Jag kände nästan ett äckel inför hela situationen. Nya Ekudden är väl menat att visa upp Mariestad från dess bästa sida? Då kanske det vore på sin plats att se efter området lite bättre? Varför inte införa gemensamma städdagar bland de boende - om nu inte kommunen har tid?

Antoine R."

Hm.....

Ska ni hem och plöja?

I afton skall jag och min gode vän Vlado bege oss iväg till Behrn(abeu) Arena i Örebro för att se världens vackraste sportklubb ta sig an nåt förortsgäng.
Inom fotbollen är det inte alltid bara på planen en match pågår, utan man brukar också tala om "matchen på läktaren". Där gäller det för de båda lagens klackar att så fyndigt som möjligt smäda varandra samt varandras lag. Ett populärt tillmäle som då brukar dyka upp är ordet "bönder". Detta brukas av mer eller mindre samtliga svenska lags klackar. "Bönder" i fotbollens värld åsyftar en klack/ett lag som kommer från en mindre stad eller ort än den man själv tillhör. Detta är obönhörligen den enda deifinitionen av en "bonde". Således finns det en viss hierarki vad gäller detta tillmäle. Till exempel kan Elfsborgs klack Guliganerna (för övrigt det sämsta klacknamnet någonsin) från Borås i en match mot IFK Göteborg få finna sig i att bli kallade bönder medan man i nästa drabbning med lilla Ljungskile själva glatt kan skandera samma epitet gentemot dess invånare. Då detta anses mycket viktigt inom läktarkulturen kände jag att jag var tvungen att förvissa mig om vilken sida jag själv skulle bli att tillhöra i kvällens match. Därav konsulterade jag Statisktiska Centralbyrån och fick fram följande resultat:

Solna:
Invånare: 61 413.
Areal (hektar): 1 937

Örebro:
Invånare: 98 237
Areal (hektar): 4 296

Således har jag bara en sak att säga inför kvällens match: Krossa bönderna!!!

Häpp Hopp

Tänka sig att Tidan av alla jordens bakgårdars avskrädeshögar huserar med ett relativt välfyllt antikvariat. Jag och min gode vän Martin besökte idag Böckernas Hus på sagda ort. Förutom en (Lev) Tolstoj, en Gogol och en bok om den gode empiristen John Locke blev det ett mycket intressant fynd. Det var Martin som gjorde upptäckten att lyrikhyllan stoltserade med två böcker av bådas vår tidigare folkhögskollelärare i poesi, Rolf Aggestam, som förövrigt är världens tuffaste 67-åring. Anledningen att jag nämner detta är att hans bok jag köpte, "Häpp Hopp", visade sig vara helt enormt genialiskt bra. Jag har tidigare läst Aggestam och beundrat honom men det här var faktiskt utan att ta i en upplevelse utöver det vanliga. Jag kräver att i alla fall Mariestadsboende läsare av bloggen kommer hem till mig och lånar den då ett sådant stycke kultur inte får förbli oläst.

Fria ord part 1

På senare tid har det på insändarsidan i Mariestadstidningen (betitlad "Fria ord") florerat ett otal häpnadsväckande insändare. Jag tänkte ta mig tid att återge en del av dem här i min blogg för att kanske få svar på vad andra tror. Är dessa insändare autentiska eller är det så att ett par unga män i sina bästa år, t.ex. 23 & 25 (bara som exempel givetvis) har så tråkigt att de ägnar sin fritid åt att författa smålustiga (denna bedömning öppen för diskussion) epigrammatiska anekdoter och klagomål i hopp om att få synas lite?

Nåja, ni får bedöma själva:

Onsdagen den 21 maj finns följande insändare att läsa under Fria ord:

"En hyllning till Törebodaborna

Det talas sällan om Töreboda här på insändarsidan, men jag vill passa på att lyfta fram denna trevliga ort och ge en eloge till Törebodaborna för dess öppenhet och acceptans. För cirka ett år sedan flyttade jag och min sambo från Stockholm till Töreboda och måste till skams erkänna att vi kände en viss oro, särskilt som vi är homosexuella.

Törebodaborna visade dock att våra farhågor var helt obefogade. Maken till varmt mottagande har vi aldrig upplevt! Som just homosexuell är man onekligen en smula orolig för eventuell inskränkthet vid en flytt till en mindre ort, i synnerhet om man dessutom - som i mitt fall - är en smula satt. Men vi fick ett mycket vänligt mottagande av grannar och arbetskollegor.

Jag och min partner har nyligen grävt startgroparna för ett forum vid namn FU (Framtidsutveckling), där vi hyllar och diskuterar individens olikheter tillsammans med några ungdomar från en lokal ungdomsgård. Det glädjer oss mycket att se dessa ungdomars nyfikenhet på kroppen, människan och livet.

Det är alltid roligt att få sina fördomar motbevisade och tänk vilken dröm det vore om alla städer vore som Töreboda.

Waldemar & Thomas"

Nämnas skall här att Töreboda är en ort som kanske inte direkt gjort sig känd för acceptans såvida man inte klär sig i skinnväst och tuff keps. Det var lite därför jag reagerade på just den här insändaren. Konstigt nog finns det inte vare sig enligt eniro.se eller de lokala telefonkatalogerna ett par vid namn Waldemar och Thomas boendes i Töreboda eller dess direkta närhet. Men det har förmodligen snarare att göra med att de är nyinflyttade än att några lärarstud...upptågsmakare spexat till det.

Håll utkik på bloggen, ty fler återgivna insändare kommer inom snar framtid att återges.