Relativt ointressant raljerande angående bloggkoncept kontra produktivitet

Bloggen som uttryckssätt måste jag erkänna hittills varit en mycket positiv överraskning. Det må låta fånigt, men jag ser det nästan redan som att jag lyckats skönja en viss utveckling av min egen person sett till det faktum att jag blivit inspirerad till att författa en delvis självbiografisk roman. Jag tror inte att en dylik idé slagit mig hade jag inte utforskat bloggen som koncept. Jag tror dessutom att bloggen kan samexistera med romanen (vilken nu också påbörjats) och till och med att dessa kan bolla idéer med varandra och restaurera varandras intryck. Jag känner mig tillfreds med det kreativa för första gången på länge (något jag inte avser be om ursäkt för). Jag tackar således de fyra männen med de asiatiska barnen vilka som tidigare nämnts presenterade den situation som fick mig att fundera över bloggandet.